LUM - Arkivet
LUM - Lunds Universitet Meddelar nr 3 1997
Hallå!
...Gunilla Amnér, forskare i psykologi som den 18 mars disputerar på en uppmärksammad avhandling om flygrädsla.
Att flyga är 29 gånger säkrare än att köra bil, 18 gånger säkrare än att stanna hemma...
- Ja, men dessvärre biter ingen statistik, hur trösterik den än är, på flygrädsla som har mycket djupt liggande orsaker.
Hur kom du in på det här ämnet?
- Jag skrev en uppsats i psykologi om flygrädsla för flera år sedan, tillsammans med en kurskamrat som var väldigt flygrädd. Hon gick vidare till andra områden, men själv blev jag fascinerad och fortsatte nysta i ämnet. Mitt arbete har bedrivits inom ramen för Gudmund Smiths forskningsprojekt kring psykosomatik.
Du har undersökt en grupp bestående av 64 flygrädda och 50 icke flygrädda.Vilka är dina viktigaste slutsatser?
- Först och främst att flygrädsla bottnar i fyra olika typer av skräck. Många drabbas av ett slags allmän dödsångest när de ska flyga. I den andra stora gruppen förklarar de sin skräck med att flygningen gör dem totalt hjälplösa, berövar dem all kontroll. I en tredje grupp är de rädda för att något ska gå fel - tekniskt med planet, eller hos dem som styr det. Hos den fjärde gruppen har flygrädslan direkt koppling till någon annan otäck upplevelse, t ex ett tidigt minne. Jag minns särskilt en kvinna som berättade att hon som barn handlöst trillat ner i familjens matkällare, genom en lucka i köksgolvet. Hon återupplevde samma fasa varje gång hon tvingades flyga.
Du har också tittat på skillnader i rädsla mellan kvinnor och män? Finns det sådana?
- Först trodde jag det, men skillnaderna visade sig bero på att män och kvinnor använder ordet rädsla på olika sätt. Det tycks lättare för kvinnor att beskriva sin känsla när de flyger som rädsla, medan männen beskriver obehaget som en känsla av hjälplöshet. Könsskillnaderna var inte alls lika stora när jag lät alla genomgå djuppsykologiska test - en variant av DMT (Defense Mechanism Test).
Flygrädsla har mycket att göra med separation och individuation, hur tryggt man vilar i sin personlighet, och litar på dess gränser gentemot omvärlden...
- Ja, samtidigt är det en väldigt vanlig rädsla. Hälften av alla människor upplever obehag när de flyger.
Många döljer sin rädsla?
- Ja, det är inte ovanligt att människor tiger ett helt liv, t o m för sina allra närmaste, om sin skräck, och hittar på allt möjligt för att slippa flyga.
Finns det hjälp att få?
- Ja, det finns framgångsrika terapier. De flesta inriktar sig på att modifiera beteendet, "träna bort skräcken". Men beteendeterapiformen i sig erbjuder samtidigt ofta det psykiska stöd, t ex i en grupp, som behövs för att den flygrädde ska våga utmana sin rädsla, och skaffa sig erfarenheter som dämpar den. Ett syfte med min forskning är att bättre kunna hjälpa de flygrädda, genom att urskilja olika orsaker till flygfobin.
Din forskning har väckt stort intresse; du är eftersökt av medierna?
- Ja, och i början, när jag ännu inte visste så mycket, pratade jag på av bara farten när någon journalist hörde av sig... Min intuition ledde mig dessbättre rätt (skratt) - jag sa det som jag senare funnit stämma i min forskning. Men sen beslöt jag mig för att inte ge fler intervjuer förrän jag var klar med avhandlingen. Och nu går telefonen varm!
BRITTA COLLBERG
Webmaster@info.lu.se
1997-03-14