LUM - Arkivet
LUM - Lunds Universitet Meddelar, nr 4 1996
Redan 1905 presenterades de första vetenskapliga artiklarna om metoder för att avgöra om människor ljuger eller talar sanning. Dessa metoder, utarbetade av psykoanalytikern C.G. Jung och gestaltpsykologen Max Wertheimer, byggde på användandet av ordassociations-test. Efter ytterligare forskning fann man att flera kroppsliga reaktioner, som förändringar i andningen, höjt blodtryck etc, kan mätas hos människor som får frågor som innebär att de måste ge ett osant svar.
Denna insikt om kroppsliga reaktioner låg till grund för tillverkningen av den första lögn-detektorn 1921. Lögndetektorns utformning har modifierats något sedan dess men den första detektorn mätte samma kroppsliga reaktioner som dagens; andning, blodtryck, hudfuktighet, puls och blodfördelningen i kroppen.
- Egentligen är benämningen "lögndetektor" vilseledande; den avslöjar inte att man ljuger. Det spelar ingen roll om en person som genomgår ett lögndetektortest ger ett sant eller falskt svar - personen behöver inte ens svara! Den mätbara reaktionen hos testpersonen utlöses av själva frågan, säger professor Udo Undeutsch.
I människans natur
Undeutsch menar att det ligger i människans natur att tala sanning. Sanningssägandet är en viktig komponent i människans kamp för att överleva. Att ljuga innebär ett risktagande; man kan bli avslöjad och på så sätt äventyra sin position. Vi kan lära oss att dölja vissa reaktioner på att vi ljuger men kroppen reagerar när vi låtsas vara ovetande om saker vi egentligen känner till.
Enligt Undeutsch är det mycket svårt för den som testas att lura lögndetektorn. Han menar att det bara är en myt att sociopater och psykopater har förmåga att manipulera sina reaktioner och lura detektorn. Däremot fungerar lögndetektorn dåligt på schizofrena och personer som varit drogpåverkade när de begått de handlinger som de utfrågas om.
Udo Undeutsch är en av det fåtal polygrafexperterna som finns i Europa. Han har under senare år märkt ett ökat intresse för lögn-detektorns möjligheter bland juridiska institutioner i Tyskland och i Sverige.
- Det går med 95 procents säkerhet att avgöra om en person talar sanning eller ljuger med hjälp av lögndetektorn. Men den person som genomgår ett lögndetektortest måste göra det frivilligt. Och testet måste utföras av en utbildad testledare, menar Udo Undeutsch.
Enligt Undeutsch är lögndetektortestet bra för oskyldiga men sämre för de skyldiga.
- Som oskyldig har du intresse av att bevisa att du talar sanning. Är du skyldig har du inget intresse av att få det faktum att du ljuger belagt med 95 procents säkerhet.
Brottsutredningar
Det finns två olika metoder som används vid brottsutredningar med lögndetektor. Den ena används endast om den misstänkte påstår att han inte har någon kännedom om brottet eller omständigheter kring det. Den misstänkte får en serie frågor om detaljer som endast den som utfört brottet kan veta något om. Om de här frågorna utlöser några kroppsliga reaktioner som lögndetektorn registrerar är det ett tecken på att den misstänkte inte talar sanning.
Den andra metoden innebär att den misstänkte får frågor rörande brottet i form av ett kon-trollfrågetest. Här varvas direkta frågor om brottet med kontrollfrågor om sannolika normöverträdelser före tidpunkten för brottet. De sistnämnda frågorna gäller alltid handlingar som liknar den som utreds och är så vagt formulerade att knappast någon ska kunna besvara dem med ett kategoriskt nej. Vid utredandet av t ex en stöld kan den direkta frågan lyda: "stal du plånboken?" och kontrollfrågan "har du vid något tillfälle i ditt liv tagit något som inte varit ditt?".
För den skyldige är de direkta frågorna om brottet det största hotet och ger mest kroppsliga reaktioner, medan kontrollfrågorna upplevs som ofarliga. För den oskyldige är förhållandet det omvända. Utan att tänka efter men ändå med absolut säkerhet kan den oskyldige besvara de direkta frågorna med ett "nej, det har jag inte gjort". De vaga kontrollfrågorna upplevs däremot som mer besvärliga att besvara.
Nervositet inget problem
Efter ha demonstrerat hur detektorn fungerar på en av åhörarna får Undeutsch frågan om inte testsituationen kan vara så ångestladdad att den som testas blir nervös och detta kan tolkas av lögn-detektorn som att den testade ljuger?
- Varvandet av kontrollfågor och direkta frågor ger tydliga svarsmönster oavhängigt nervositeten. Dessutom är det skillnad på hur starkt en ljugande och sanningssägande person reagerar på frågorna, konstaterar Undeutsch.