LUM - Arkivet
LUM - Lunds Universitet Meddelar, nr 6 1996
Den bok som Sverker Oredsson har skrivit var tänkt som en uppsats i en samlingsvolym om Lunds universitet under kriget. Men uppgiften växte och bidraget slutade som en bok som också är Universitetshistoriska sällskapets årsbok. Sverker Oredsson poängterar att han har varit mest intresserad av det material som varit lätt tillgängligt, t ex protokoll, tidningsartiklar och andra dokument. De uttrycker åsikter som blev kända för omvärlden och på vilka omdömena om pronazism och antinazism grundas.
- Det akademiska Lund var ett Sverige i mikrokosmos. Det är slående hur följsamma universitetet och studentkåren var i förhållande till regeringens politik. Jag tror att svågerskapet mellan Einar Löfstedt och utrikesministern spelade en viss roll. Och studentkåren hade ingen skyldighet att vara så lojal mot statsmakterna. Några studentpolitiker, framför allt Per Eckerberg och Bertil Block, tog ställning redan från början och pläderade för studenternas rätt att föra en "känslans politik". Men många dokument vittnar om att studenterna var angelägna om att vara politiskt korrekta.
Inom många grupper av det svenska samhället byggdes det upp en stor entusiasm för Tyskland under hela 30-talet. Så ock i Lund. Att många studenter och lärare inte visade större vaksamhet mot nationalsocialismens idéer har enligt Sverker Oredsson flera förklaringar. Kulturellt och vetenskapligt hade Sverige haft det största utbytet med Tyskland. I skolorna var tyska det första främmande språket. Avståndet var kort och det underlättade utbyte med tyska universitet. Den tidens studenter var långt mera auktoritetsbundna än dagens. Det fanns en genuin skräck för bolsjevikerna i öster. Många tog ställning av ren opportunism - Tysklands framgångar i början av kriget var betydande.
- Bland det som har överraskat mig är hur mycket den svenska opinionen påverkades av händelserna i Norge, säger Sverker Oredsson. När tyskarna sköt norska fackföreningsledare, när de internerade studenter och lärare och när de skickade hundratals judar till förintelselägren blev reaktionerna starka i Sverige.
Antinazister
Sverker Oredsson poängterar att många också tog ställning emot nazismen. Han beundrar speciellt dem som var tydliga redan tidigt på 30-talet och som aldrig vek från sin uppfattning. Bland lärarna är det framförallt en gestalt som har imponerat på honom - teologiprofessorn Johannes Lindblom. Han protesterade inte bara med ord utan agerade och tog initiativ till insamlingar. Bland studentpolitikerna nämner han Bertil Block som också höll en tydlig antinazistisk linje under sitt kårordförandeår 1941.
Många samtida författare som tidigt och öppet tog ställning mot nazismen var faktiskt skolade i Lund. Hjalmar Gullberg, Ivar Harrie, Gustaf Hellström var några av dem. Sverker Oredsson kan inte låta bli att påminna om att några av de mest kända pronazistiska lärarna, t ex Karl Olivecrona, Gottfrid Carlsson och Hugo Odeberg, hade fått sin vetenskapliga skolning i Uppsala. En professors politiska sympatier vägde lätt ibland. Sverker Oredsson kan inte nog förvånas över att Smålands nation valde Gottfrid Carlsson till ny inspektor i en tid då dennes pronazism var väl uppmärksammad.
- Jag är stolt och glad att den förhärskande uppfattningen vid Lunds universitet är att dess historia från de svåra åren på 1930- och 1940-talen skulle skrivas. Boken är kanske kontroversiell för en del men jag ser ingen anledning att vara särskilt skonsam mot akademiker. De ska ansvara för sina handlingar. Akademin har speglat sig i den självrättfärdighet som funnits i Sverige om vårt förhållningssätt under kriget. Det har ifrågasatts sent men nu börjar hjälteperspektivet skifta. Per-Albin Hanssons hjältegloria bleknar och Torgny Segerstedts blir tydligare.
Måndagen den 20 maj kl 19.30 samtalar Sverker Oredsson om sin bok med Heléne Lööw som forskar om svenska nynazistiska rörelser. Lokal: Lilla Salen, AF.
Hans bok, Lunds universitet under andra världskriget, har ISBN 91-972850-0-5.
Förlag: Lunds Universitetshistoriska Sällskap