LUM - Arkivet
LUM - Lunds Universitet Meddelar, nr 6 1996
Psykologen Maj-Britt Winberg har intervjuat kvinnor ur sin egen generation, kvinnor som började läsa vid Lunds universitet i mitten av 70-talet. Kvinnorna har plockats ur hennes handledares, docent Margot Bengtssons stora forskningsmaterial i projektet "Föräldraidentifikation och föräldradominans" som LUM beskrev i december 1995.
- Margot intervjuade 100 kvinnor i mitten av 70-talet. Mitt avhandlingsarbete bygger på uppföljande intervjuer där jag valt ut 34 kvinnor födda på 50-talet, hälften naturvetare och hälften humanister, berättade Maj-Britt Winberg på Samhällsvetenskapens dag.
Margot Bengtssons intervjuer visade att de kvinnor som läste naturvetenskapliga ämnen identifierade sig mest med sina fäder, medan humanisterna identifierade sig mer med sina mödrar. Genom att ta reda på hur kvinnornas vuxna liv utvecklat sig, vill Maj-Britt Winberg få en bild av hur identifikationen ser ut hos kvinnor, och vilken roll den spelar.
- Den psykologiska litteraturen beskriver mäns problem. Kvinnor talar i princip om samma svårigheter, men med en annan kod. Och hade jag inte själv varit kvinna, så hade jag i mitt jobb som klinisk vuxenpsykolog haft mycket svårt att förstå kvinnors problem. Det behövs mer kunskap om kvinnors identifikation, förklarar Maj-Britt Winberg.
Hur har det då gått för de 34 kvinnorna? Ja, de flesta har i dag kvalificerade yrken - det gäller både humanister och naturvetare. Bland samtliga finns en enda hemarbetande. Någon enstaka är arbetslös.
- Kvinnorna är läkare, lärare, kemister, jurister, matematiker och journalister. En är VD för ett företag och tre har disputerat.
Två tredjedelar är gifta, 12 procent sambo och 6 procent skilda. Fördelningen är lika i båda ämnesgrupperna. Däremot finns skillnader när man tittar närmare på yrkes- och familjeliv.
Bland humanisterna arbetar hälften heltid och hälften deltid, medan en majoritet av naturvetar-na arbetar heltid och bara 20 procent deltid. Naturvetarna har samtidigt fler och yngre barn än humanisterna. Drygt 40 procent av naturvetarna har 3 eller fler barn, medan bara drygt 10 procent av humanisterna har så stora familjer.
Humanisternas män är mer jämlika än naturvetarnas. Arbetsfördelningen fungerar bäst när det gäller att ta hand om barnen. Men det stora övergripande ansvaret för hemmet - såväl för inköp, städning som sociala kontakter - vilar i regel på kvinnorna, även om humanistkvinnornas män gör större insatser än natur-vetarnas.
- De kvinnor som på 70-talet identifierade sig mest med sina fäder och valde en naturvetenskaplig karriär, är alltså samtidigt de som har störst ansvar hemma, jobbar mest heltid och har flest och minst barn, konstaterar Maj-Britt Winberg.
Ett rikt liv
Det som skiljer 50-talistkvinnorna från stressade dubbelarbetande kvinnor i andra generationer är alltså dels deras förväntningar, dels bristen på förebilder:
- 40-talistkvinnorna var rebeller. De slogs för förändring och vägrade godta kvinnors underordning. 50-talisterna har inte slagits, utan i stället gått in i vuxen- och yrkesliv invaggade i förställningen att allt är möjligt och att det råder jämlikhet mellan könen. Verkligheten blir en kalldusch - kvinnorna inser att de inte kan göra karriär på samma villkor som männen. Ändå håller de fast vid sin föresats att tackla arbetsmarknaden och att lyckas.
Att ha både yrke och familj ger kvinnorna ett rikt liv, menar Maj-Britt Winberg, och ingen är beredd att stanna upp och välja antingen eller.
- Kvinnorna är oerhört fästa vid sina barn. Och när de försöker skära ner arbetstiden, så är det inte för att få mer tid till sig själva, utan för att vara mer tillsammans med barnen.
"Borgerligt ideal"
I botten finns hos de flesta ett s k borgerligt ideal, ett idylliserat minne av det 50-tal som de själva växte upp i med hemarbetande, bullbakande mammor:
- "Vi växte upp på gatan" berättar en av kvinnorna. "Det fanns ingen som byggde lego med oss, men vi hade hela tiden någon där i bakgrunden, en trygg famn om vi behövde. Det var en härlig tid!"
Identifikationen med antingen en heltidsarbetande 50-talspappa eller en hemarbetande 50-talsmamma är inte alltid tillräcklig för att kvinnorna psykiskt ska kunna hantera sina liv som både yrkesarbetande, hustrur, mödrar. Bristen på dubbelarbetande förebilder gör det svårt för dem att sätta gränser och undvika överansträngning, menar Maj-Britt Winberg. Hon vill inte kalla 50-talisterna för "duktiga flickor" i betydelsen att de som vuxna fortsätter att bete sig som små flickor som genom sin duktighet ska tillfredställa andras (föräldrarnas) behov och få beröm.
- "Duktiga" möjligtvis, men inte "flickor". För jag tror att de här kvinnorna försöker tillfredställa behov och drömmar hos sig själva i första hand, drömmar som har att göra med deras förväntningar på livet.
- Jag tror vi behöver en ny definition av vad det är att vara en vuxen kvinna och ett nytt språk för att beskriva den erfarenheten. I dag finns en klyfta mellan den känslomässiga upplevelse och föreställning man har av sig själv som kvinna, och den föreställning som finns ute i samhället. Det leder till en inre konflikt. Det gäller, visar de här intervjuerna, de flesta yrkesverksamma, dubbelarbetande kvinnor och inte bara dem som får så allvarliga psykiska problem att de söker hjälp.