LUM - Arkivet
LUM - Lunds Universitet Meddelar, nr 7 1996
Neurobiologiska klubben i Lund har haft våra sinnen som tema för vårens föreläsningsserie och det var naturligt att låta årets Segerfalkföreläsare, Linda Buck, avsluta serien. Hon kommer från Harvard Medical School i Boston där hon fått ett stort forskningslaboratorium till sitt förfogande för att kartlägga hur hjärnan hanterar doftupplevelser. Linda Buck arbetade tidigare hos professor Richard Axel, en av världens mest kända molekylärbiologer, vid Columbia University, New York. Där gjorde hon ett genombrott som fick neuroforskare världen över att hicka till: hon lyckades isolera och identifiera den genfamilj som styr bildningen av receptorer för doftmolekyler. Harvard reagerade snabbt med att erbjuda henne en professur vid ett neurobiologiskt institut.
- Sen hon gjorde sin upptäckt för fem år sedan har detta forskningsområde haft en explosiv utveckling, säger professor Christer Owman som tillsammans med fysiologen docent Jens Schouenburg hade det vetenskapliga värdskapet för Linda Buck under hennes blixtvisit i Lund.
Finns 10.000 dofter
Hur kan vi då skilja mellan doften av nybryggt kaffe, ättika och en nyutslagen ros?
- Det finns mellan 500 och 1000 receptorer för dofter och de är fördelade på fyra olika fält i nässlemhinnan. Man vet att en människa, med gott och intakt luktsinne, kan känna ca 10.000 olika dofter. Vi arbetar med teorin att varje receptor fungerar som mottagare av en hel grupp av doftmolekyler, berättar Linda Buck.
För att identifiera betydelsen av olika receptorer använder man bl a transgena möss som verktyg. Genom att slå ut eller förändra vissa receptorgener kan man få fram möss med medfödda avvikelser i luktsinnet.
En doftupplevelse transporteras via särskilda nervbanor till hjärnan där den avkodas och får ett namn - förutsatt att det är en doft som individen känner igen. Mottagarstationen för nervimpulserna finns i de äldsta delarna av hjärnan vilket tyder på att dessa gener har funnits med från de tidigaste skedena i utvecklingen.
- Vi försöker lära oss hur den informationsförmedlingen sker och hur informationen om doftminnen är organiserad i hjärnan, säger Linda Buck. Vi tror att receptorernas fördelning på fyra fält har sin motsvarighet i hjärnbarken.
När budskapet om en doftupplevelse har kodats kan det gå ut information till andra delar av hjärnan. En behaglig doft kan t ex väcka positiva minnen till liv och påverka sinnesstämningen. Om det däremot luktar bränt kan det ge signal till omedelbar handling.
Vital funktion
Förmågan att lukta är en viktig funktion och för många djur är den vital. De är helt beroende av luktsinnet för att skaffa föda och för att hitta en partner.
- Även om inte luktsinnet hos människan är en fråga om liv eller död så har den mycket stor betydelse. Människor som har förlorat sitt luktsinne säger att deras livskvalitet har försämrats avsevärt, säger Linda Buck. En förlust eller försämring av luktsinnet beror oftast på skador i nervernas transportvägar från nässlemhinnan till hjärnan. Det kan ske t ex vid infektioner eller skador. När människor blir äldre får de också svårare att kännaa igen och skilja mellan olika dofter.
När vi känner smak, förutom de fyra grundsmakerna - sött, surt, salt och beskt - är detta också en följd av att luktreceptorerna har aktiverats. När slemhinnan är svullen vid förkylning är ju både lukt och smak kraftigt försämrad.
Vissa människor luktar bättre än andra. Sant, säger Linda Buck. Det finns både medfödda och förvärvade skillnader i förmågan att känna och känna igen dofter. Vissa fynd tyder på att luktreceptorerna aktiveras tidigt i utvecklingen och att det går att träna luktsinnet.
En doft av nybakade kanelbullar och fram stiger minnet av sommardagar i mormors kök.... Är det så att barndomsinnen och doftminnen ligger lagrade nära varann i hjärnan?
- Det vet vi inte, säger Linda Buck ärligt. Hon har fått frågan många gånger och hon har intet forskarsvar på den. - Men det är vanligt att människor kopplar ihop dofter med sina tidiga minnen.