LUM - Arkivet

LUM - Lunds universitet meddelar - nr 7 1999

 

Myren kan vara ett osäkrat vapen

Kopparåsen, en mosse i centrala Småland, har förmodligen sett likadan ut sedan den bildades för tiotusen år sedan. Men nu är den tigande stillheten bruten. På ett dussintal provytor råder en annan tid. Där är det år 2050. Myren måste fås att tala: är den ett osäkrat vapen som kan utösa en miljökatastrof?

Sedan urminnes tider har myrar och mossmarker bundit kol och ruvar nu på en stor del av jordens koltillgångar. Men om det blir varmare och koldioxidhalten i jordens atmosfär ökar, kan myrarnas kolbalans rubbas. De kan börja avge mer koldioxid än de tar upp och bidra till en skenande växthuseffekt. Men de kan också öka kolupptagningen och alltså motverka växthuseffekten.

Det finns ett dussintal provytor ute på myren, cirklar med en meters diameter. Runt omkring dem sitter rören som blåser ut koldioxid. Luftens koldioxidkoncentration blir dubbelt så hög som i dag; en situation som enligt vissa scenarier kan uppstå efter 50 år, om växthuseffekten ökar. Somliga provytor översköljs bara med vanlig luft och tjänstgör som kontroller.

En dator ute på myren registrerar vindhastighet och temperatur, får information från provytorna och styr pumparna. I skogsbrynet står en tank som innehåller 15 ton koldioxid. Den står på traktens bästa älgpass, men några protester från lokalbefolkningen har inte hörts.

- Vi var nog dåliga på att informera lokalbefolkningen innan projektet började, säger docent Bo Wallén från LU:s växtekologiska avdelning. Men vi har ändå mottagits väl. Ibland kommer folk ut på myren när vi är där. Man talar mest väder och vind. Man vill inte visa sig öppet nyfiken. Att prata väder är väl en avvaktande taktik i förhoppningen om att få veta något mer substantiellt.

Anor från istiden

Den automatiska mätapparaturen har stått obevakad på myren i tre somrar. Bo Wallén och hans medarbetare har regelbundet åkt ut till den för kontroll och avläsning. LUM besöker dem på hösten 1998, när det dags att packa ihop utrustningen för gott. Kopparåsen bär höstfärger, grågrönt och gult. Vitmossan bildar stora fläckar som just då är dramatiskt rubinröda. Stånd av myrliljor lyser rostgula. Av blomman återstår bara något som ser ut som kraftiga ax på ett grässtrå. Den orkidéliknande blomman färgade myren klargul i slutet av juli och början av augusti.

På istiden fördes näringsfattig morängrus ut floderna från den smältande isen. Det bildades sjöar, där organiskt material ansamlades. Sjön växte igen. Så småningom bildades vitmosstorv, och en mosse började höja sig över det omgivande landskapet. Det har uppstått en myr som vars vattensystem är isolerat från omgivningen. Det enda tillflödet av vatten och näring kommer via nederbörden. Så har Kopparåsen uppstått.

Mossar har en liknande topografi och växtlighet oavsett hur ekologin ser ut i det land där de råkar ligga. Vitmossa förekommer på alla myrar över hela jordklotet och är av det skälet världens mest utbredda växtfamilj. Därför är en internationell jämförelse särskilt intressant ur vetenskaplig synpunkt.

Kopparåsen har ingått i EU-projektet BERI (Bog Ecosystem Research Initiative). Samma experiment har gjorts på andra myrar i England, Holland, Schweiz och Finland. I Sverige medverkar också växtekologer från Uppsala universitet under ledning av docent Håkan Rydin samt Christer Albinsson, lektor vid högskolan i Kalmar.

Rubbad balans

Bo Wallén är väl förtrogen med mossarna i norra Småland. Häruppe undersökte han som doktorand och forskningsassistent energiomsättningen i myrmarkerna under en pionjär på området, professor Nils Malmer. Studiet av kolomsättningen har således traditioner i Lund. Växterna på myren binder det kol de inte avger som koldioxid. Under tillväxtskiktet ligger torven som består av ofullständigt förmultnade växter. Vattnet i torven hindrar syretillförsel. Det innebär att kolet endast ofullständigt frigörs. För närvarande är myrarnas kolbalans positiv. De binder mer kol än de avger. Men om växthuseffekten tillltar kan myrens kolbalans bli negativ: den börjar avge mer kol än den binder. Kvävenedfallet kan driva på processen. Kväve gödslar och ökar tillväxten och stimulerar samtidigt mikroorganismerna och deras nedbrytning av växter. Därför har man särskilda provytor för kväve där olika mängder tillsätts.

Under de senaste åren har man uppmärksammat metan som är en mycket aggressivare växthusgas än koldioxid. En metanmolekyl har 25 gånger större växthuseffekt än en koldioxidmolekyl. Sedan 1800-talet har metanen ökat med 140 procent, vilket troligen är orsakat av mänskliga aktiviteter. I i-länderna är soptippar stora metanproducenter, i u-länderna risodlingar och djurhållning.

Metan från myren

Även myrar avger metan. 25 procent av metanutsläppet kommer därifrån, och förändringar i temperatur och koldioxidkoncentration förväntas påverka metanproduktionen. Detta har studerats genom att avgivet metan samlas upp i behållare. Proverna har förts till Lund för analys. Idag - ett år efter det att EU-projektet avslutats - säger Bo Wallén:

- Det har trots allt visat sig svårt att få fram jämförbara resultat från alla dessa myrar. Troligen har projektet pågått för kort tid. Artsammansättningen av mossor har förändrats på provytorna under dessa tre år men inte kärlväxterna. De ackumulerar kol på ett mer komplicerat sätt och det tar längre tid innan de påverkas. Projektgrupperna har drivit många egna projekt ute på myrarna och när bearbetningen av dessa är färdiga klarnar kanske bilden.

Undersökningar av kolbalansen är just nu en "het" forskningsfront. Inte bara växtekologer utan också naturgeografer och kvartärgeologer i Lund ägnar sig åt dessa frågor.

GÖRAN FRANKEL

Lunds universitet
webmaster@lu.se
1999-09-03