LUM - Arkivet

LUM - Lunds universitet meddelar - nr 7 1999

 

Larsson mötte Larsson

Det var Larsson här och Larsson där en vacker försommarkväll på Romanska institutionen då litteraturvetaren Björn Larsson mötte författaren Björn Larsson för ett kritiskt samtal om den senares författarskap. Ett författarskap som är på väg mot svindlande internationella höjder.

Det dryga 20-tal som var med på författaraftonen lyssnade såväl till författaren som litteraturvetaren - den förstnämnde till höger framför församlingen och den andre till vänster. Björn Larsson förflyttade sig snabbt och smidigt mellan positionerna, perspektiven och beskrivningarna av hur romanfigurerna växer fram och kritiken av deras egenskaper och personligheter.

För att det överhuvudtaget ska bli en roman krävs en god historia och levande personer, fick åhörarna veta och efter viss diskussion också godkänna Men vad det är som gör en romanperson levande kunde varken författaren eller litteraturvetaren svara på.

- Den goda historien är dock sådan att den drar med sig läsaren in i en alternativ värld. Man får dock inte låta sig dras med för mycket för då blir man som Madame Bovary - galen, sa författaren och varnade samtidigt för att läsa med för mycket distans:

- Då blir man litteraturvetare!

Frågan om varför man som författare skriver var förstås oundviklig. Något motvilligt erkände Björn Larsson att han skrev i världsförbättrande syfte.

- Så mycket tid, arbete och frustration som det kostar att skriva så kan det inte bara vara för att det ska vara vackert att läsa.

Och visst kan man bli en bättre människa av bra böcker?!

- Genom att läsa god litteratur kan man justera sig själv lite hela tiden, tyckte Björn Larsson.

En annan drivkraft - eller skrivkraft hos honom, är behovet av att lämna spår efter sig.

- Det sorgligaste jag kan tänka mig är att någon dör utan att lämna efter sig någonting - inte ens ett tomrum, sa han och förklarade att han är övertygad om att när detta livet är slut så är det verkligen slut.

- Därför vill jag bli odödlig medan jag lever.

Och nog ser det ut som om Björn Larssons författarskap är inne på den vägen. Det är särskilt piraten Long John Silver som gett sig ut för att erövra världen. Den romanen är nu uppe i 24 översättningar till elva språk samt åtta pocketutgåvor i olika länder. Romanen dessförinnan "Den keltiska ringen" är översatt till engelska danska, tyska och franska. "Drömmar vid havet" som kom ut hösten -97 ligger i startgroparna. I maj kom den ut på franska och senare i höst når den de tyska och norska boklådorna. Berlin Verlag sålde nyligen pocketrättigheterna i Tyskland för både "Drömmar vid havet" och "Den keltiska ringen" för 1,3 miljoner kronor.

Samtidigt släpper Norstedts förlag nu en ny roman "Det onda ögat"som Björn Larsson arbetat intensivt med under de senaste två åren - parallellt med sin lektorstjänst på heltid på Romanska institutionen. "Det onda ögat" utspelar sig i Paris, mestadels trettio meter under jord i ett gigantiskt underjordiskt stationsbygge. Här möts några rotlösa och landlösa människor och det handlar om fanatism och ondska men också lite om kärlek.

MARIA LINDH

Lunds universitet
webmaster@lu.se
1999-09-03