LUM - Arkivet
Universitets-konst:
Carl XII och Ulrika Eleonora som barn
De två kungliga barnen är framställda som förminskade vuxna - ett för tiden vanligt grepp vid framställning av barnporträtt. Det som omedelbart slår betraktaren är den egendomliga proportioneringen i kropparna. Huvudena förefaller för stora i förhållande till de korta armarna och benen, även för ett barn, och händerna är extremt små. Kompositionen visar inte på någon mer avancerad rumsuppfattning. Karl är placerad parallellt med bildplanet till höger i bild med en huvudvridning som låter betraktaren se hans ansikte i svag trekvartsface. Man slås av att det tioåriga barnet har mycket markerade drag med en kraftigt markerad näsa och beslutsam mun. Han riktar blicken mot betraktaren och etablerar på så sätt kontakt mellan bild och verklighet. Hårfästet har så tydliga likheter med senare Karl XII-framställningar där en begynnande tunnhårighet gör sig märkbar, att man känner sig benägen att tillskriva denna detalj den sentida restaurator - D. v. Reuterrjelm - som 1875 enligt påskrift "rinoverade" dubbelporträttet. Duvan i den blivande krigarkungens vänstra hand kan ha en, i likartade sammanhang, vanlig symbolbetydelse - en förhoppning om kommande fredliga regentår.
Till vänster om tronarvingen sitter den vid tiden fyraåriga Ulrika Eleonora. Hon är placerad bakom vad som förefaller att vara en pulpet, vars perspektiviska återgivning är något egendomlig. Hon sitter på en stol, kroppen är svagt vriden till vänster medan det påfallande bleka ansiktet ses enface. Blicken är riktad förbi betraktaren ut ur bilden. Var hennes ben får plats är svårt att ana. I händerna har hon en bukett blommor av kurbitsliknande utformning. På den spetsprydda hättan avtecknar sig sirligt två liljekonvaljestänglar, en ofta använd symbol för oskuld och renhet. Hennes dräkt är blå, prinsens är röd.
I målningens bakgrund finns träd, en större grupp bakom Ulrika Eleonora, ett ensamt träd bakom Karl.
Vem upphovsmannen till detta dubbelporträtt är kan man på sannolika grunder slå fast. En signatur i nedre vänstra hörnet "G. Behm 1692" gjorde att målningen, då den skänktes till Lunds universitetet under tidigt 1900-tal, accessionerades som "Okänd konstnär. G.Behm ?". Signaturen har uppenbarligen fyllts i av restaurator Reuterrjelm samtidigt som han satte sin egen signatur i nedre högra hörnet. Den ursprungliga signaturen bör ha varit A. Behn.
Andreas von Behn, som troligen var av norsk härkomst, anställdes hos änkedrottningen Hedvig Eleonora som "kabinet-konterfejare" 1677 och blev 1693 utnämnd till hovminiatyrmålare. Att han skulle fått i uppdrag att måla de kungliga barnen är ytterst troligt - att han målar dem med dessa även för barnporträtt överdrivet stora huvuden och nästan förkrympta armar och ben kan finna sin förklaring i att Andreas von Behn själv var dvärg. Att döma av det på Gripsholm befintliga porträttet av honom, som den kände porträttmålaren David von Krafft målat år 1700, så var han ytterligt kortvuxen med extremt små händer och fötter. Det är en intressant psykologisk tanke att en konstnärs uppfattning av ideala proportioner skulle kunna påverkas av det studieobjekt han är närmast - sig själv.
ULLA MELANDER
Andreas von Behn,
Carl XII och Ulrika Eleonora som barn. 1692
Olja på duk
101,5x75,5
LUM 8, Innehållsförteckning
Lunds universitets hemsida
Kjell.Fransson@info.lu.se
Skapad 950712