Bland de ynglingar som den 4 oktober 1799 - alltså för jämnt 200 år sedan - skrevs in vid Lunds universitet fanns två som skulle bli mycket ryktbara. De var rikt begåvade och gjorde glansfulla karriärer vid akademin, en som humanist och den andre som naturvetare. Båda slutade som biskop - Esaias Tegnér i Växjö och Carl Adolph Agardh i Karlstad och båda valdes in i Svenska Akademien.

Dagens novischer har sökt in på poäng. Tegnér och Agardh hade det svettigare, de fick avlägga inträdesprov. Universitetet examinerade de sökande i tio-tolv olika ämnen och den som inte bestod examinationen fick åka hem igen.

Esaias Tegnér var sjutton år och Carl Adolph Agardh endast fjorton men båda var väl förberedda. De behärskade latin och grekiska, var belästa i litteratur och historia och Tegnér hade på egen hand också lärt sig engelska, tyska och franska. Skrivövningar och läsning hade gett dem en säker penna - de hanterade sitt modersmål med en elegans som dagens studenter skulle avundas dem. I ett brev hem dagen före examinationen berättade Tegnér att han tänkte förbereda sig genom att åka till Malmö och se en teaterföreställning.

"I morgon tänker jag at ta den högwiktiga Student examen, och får altså lof att af alla krafter bereda mig dertill. At desto bättre komma ut dermed ärna wi i afton göra en resa till Malmö för att beskåda Comedien".

Ett hundratal nya studenter skrevs in varje läsår. Universitetet var trångbott - redan då. Några år in på det nya seklet byggdes det till en våning på Lundagårdshuset för att hysa det växande universitetsbibliotekets samlingar. En ny byggnad, Nya akademien, uppfördes norr om Lundagårdshuset. I det muromgärdade Lundgård promenerade lärare och studenter. Några formulerade skarpsinniga tankar, andra gjorde upp planer för kvällen, då som nu. I Liberiet gav fäktmästaren Per-Henrik Ling lektioner.

Tegnér och Agardh fann sig väl tillrätta i den akademiska miljön. Tegnér läste filosofi och blev snart känd för sitt briljanta läshuvud. Han disputerade, tjugo år gammal, på en avhandling om Kant och blev docent i estetik. 1812 utnämndes han till professor i grekiska - en ny professur som skapades för honom. Universitetets ledning var mån om att hålla begåvningarna kvar och därför fick både Agardh och Tegnér sina professurer vid sidan om regelverket. Likt många av dagens professurer var de helt nakna - det fanns inga anslag för professorslöner eller kringresurser. Tegnér prästvigdes och fick en viss inkomst från pastoratet i Stävie-Lackalänga. Som professor bodde han på en gård vid Gråbrödersgatan - varav än i dag en del är kvar som Tegnérmuseum. Professorn hade får och mjölkkor och en del av den professorslön han långt om länge erhöll bestod av spannmål.

Härbärget

Men han kände sig nog mer hemma med det andra livet i den akademiska bondbyn - de filosofiska diskussionerna diktningen och de kvicka samtalen. Tegnér och Agardh var självskrivna medlemmar i sällskapsklubben Härbärget. I denna krets av illustra akademiker diskuterades världshändelser och universitetsskvaller, här läste Tegnér upp sina dikter och här slipade medlemmarna argument och raljanta formuleringar.

- I Härbärget grundlades också det vi kallar "lundaandan", ett kritiskt och distanserat förhållningssätt, berättar Louise Vinge, professor em i litteraturvetenskap. Här frodades esprit och spirituell talekonst tillsammans med ett brinnande intresse för samtida krig och världspolitik, allt spetsat med lundensisk skepsis.

Tegnér manade till detta kritiska förhållningssätt i många av sina dikter och tal. I den välkända Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820 säger han:

Men tro ej allt vad skeppare förtälja
Om oerhörda ting, som de erfarit,
Om världens gåta, äntligt löst av dem,
Och om den vises sten som de ha funnit.

Tegnérs diktning gav honom ära, berömmelse, och en del inkomster. Hans dikter och tal översattes och spreds runtom i Europa.

- Han är storslagen och ingen har väl diktat så vackert om just diktning och poetisk inspiration, säger Louise Vinge. Han verkade i en brytningstid och förenade det gustavianska formspråket med en romantisk-idealistisk världsbild. Ideologiskt och politiskt var Tegnér liberal och det uttrycktes också i hans diktning.

Lämnade Lund

1826 lämnade Tegnér Lund, med saknad, för att bli biskop i Växjö. Innan han blev sjuk, deprimerad och till sist sängbunden av slaganfall skötte han biskopssysslorna med intresse och kompetens. Han hade automatiskt en plats i riksdagen och liksom Agardh ingick han i den stora "Uppfostringskommissionen" som skulle se över den högre utbildningen.

Tegnér hade fått status som nationalskald och 1853, bara sju år efter hans död, restes hans staty på Tegnérplatsen i Lund. Det var den första offentliga statyn i stan. Snart blev det tradition bland studenterna att samlas vid statyn den 4 oktober, årsdagen av hans inskrivning. Firandet togs upp av universitetet som gjorde det till sin högtidsdag och vid hälsningsgillet den dan välkomnades de nyinskrivna. Traditionen höll i sig i hundra år men överlevde inte utrensningarna 1968.

Men var nationalskalden också en klassiker? Han förtrollade sin samtid men blir en modern läsare hänförd och gripen av hans sköna verser? Studenten som raljerar om "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" - vet han vem som citeras?

Nej, Louise Vinge tror inte att dagens gymnasister är särskilt bekanta med Tegnér.

- Det går inte att behålla allt det gamla och samtidigt ge plats för ny kunskap, konstaterar hon sakligt. Men visst gör de en språkförlust.

Latinprofessorn Birger Bergh som är ordförande i Tegnérsamfundet tror att det är svårt att göra Tegnér rättvisa idag.

- Han var en briljant retoriker, ett ögonblickets geni och en mästare i att känna av och tolka det stämningsläge som rådde då. Att förstå och värdera honom rätt förutsätter kännedom om situationen. Han var oerhört produktiv och skrev också mycket tillfällighetspoesi som inte håller i dag.

Annat är tidlöst som dikten Det eviga - "Vad våldet har skapat är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort". Och Frithjofs saga kan läsas med stor behållning. Den är skriven med schwung och fantasi och har ett underbart bildspråk. Därom är Louise Vinge och Birger Bergh överens. Och de svarar spontant "breven" på frågan om vad i Tegnérs produktion som har stått sig bäst.

- I sina brev har han lämnat rollen som estradör. Han är kvick, rolig och elak när det passar honom. Och hans prosa är mästerlig. Breven är märkligt levande trots att de ofta handlar om ting som var aktuella för dagen.

Priser

Louise Vinge påpekar att det vore intressant om någon doktorand tog sig an retoriken och anlade den moderna retorikforskningens perspektiv på Tegnérs tal. Tegnérsamfundet har gett ut hans brev (11 band) och hans samlade diktning (7 band) och uppmärksammar årsdagen av skaldens födelse, den 2 november, då Tegnérpriset delas ut till en förtjänt forskare eller författare. I år har det gått till värmlänningen Göran Tunström.

I Härbärget gick kretsen kring Tegnér och Agardh under namnet Agardhisterna. De grälade friskt och ofta med den mer konservativa falangen, kallad gardisterna. Agardh räknas som den främsta naturvetenskapliga begåvningen vid universitetet. Han blev professor i botanik och grundlade forskningen om alger som långt in på detta sekel varit en lundaspecialitet. Han läste också filosofi och skrev en lärobok i ekonomi - ett ämne som låg inom hans professur. I debatten om den högre utbildningen drev han en linje som känns fräsch om än ej politiskt korrekt: Han ansåg att prästutbildning och annan praktisk ämbetsmannautbildning borde läggas utanför universiteten: "Är man då vid akademien för att läsa läxor? Är man ej där för att tänka, forska och granska eller rättare för att lära sig det?"

Agardh var en drivande kraft bakom tillkomsten av Akademiska Föreningen. Tillsammans med några andra bildade han ett bolag som köpte en fastighet öster om Lundagård och det var AFs första hem.

Hans vän i brons tittar måhända på huset och undrar om 1999 års studenter förstår vad de är på väg att göra

SOLVEIG STÅHL

Dubbelfirande 4 oktober

"Esaias Tegnér och Carl Adolph Agardh - två lundensiska snillen" är rubriken för jubileumsfirandet måndagen den 4 okt kl 16.15 i Carolinasalen, Kungshuset. Professor Louise Vinge föreläser om Tegnér och professor Svante Nordin om Agardh. En kvartett från Lunds Studentsångförening sjunger tonsatta texter av Tegnér och AF-utskottet Ordkonst bidrar med diktläsning. En subskriberad måltid vidtar ca kl 18.

Arr: Lunds Universitetshistoriska Sällskap i samarbete med Tegnérsamfundet och Akademiska Föreningen. Fri entré. Tegnérmuseet på St. Gråbrödersg. 11 har extra öppet 2 och 3 okt kl 12-15 samt 4 okt kl 13-16.

Lunds universitet
webmaster@lu.se
1999-10-01