Hallå

Christer Lindberg, socialantropolog och indianforskare vid Lunds universitet, som i april nästa år arrangerar den första stora vetenskapliga konferensen i Lund om indianer.

Det blir den tjugonde "American Indian Workshop" i Europa. Är indianer ett stort forskningsområde på vår kontinent?

- Faktiskt bedrivs en hel del forskning. Vi var en liten grupp som startade workshopen för tjugo år sedan, men i dag har vi femhundra forskare inom många olika discipliner på vår utskickslista, alltifrån religionshistoriker till litteraturvetare.

Konferenstemat är den amerikanska ursprungsbefolkningens religioner. Är intresset stort?

- Oerhört. Jag räknar med att vi blir 100-150 deltagare. Temat har väckt intresse långt utanför Europa. Ett flertal amerikanska forskare har anmält sig, varav fyra som själva har indianskt ursprung. Två ryska indianforskare kommer också.

När blev du själv intresserad av indianer?

- Det var när jag som barn såg Bröderna Cartwright och andra cowboy-filmer på teve. Själv höll jag alltid på indianerna - jag vet inte varför. Jag läste alla indianböcker jag kom över. När jag gått igenom hela hyllan på biblioteket, satte bibliotekarien en fackbok i händerna på mig. Då var jag elva år. Efter det var det de dokumentära skildringarna som gällde.

Vad var det för en bok?

- Erland Nordenskiölds "Forskningar och äventyr i Sydamerika" som kom 1915. Nordenskiöld var museiman i Göteborg och forskningsresande med indianer som specialitet. Jag blev fascinerad av att en svensk hade varit därute i djungeln med indianerna. Om han kunde, kunde väl också jag. Boken var tung och krävande, men jag tog till mig detaljerna om indianernas liv, och struntade i det vetenskapliga. När jag inledde min forskarkarriär hade jag fortfarande Nordenskiöld i sällskap och jag skrev min doktorsavhandling om honom.

Var du från början inriktad på en karriär som indianforskare?

- Nej, egentligen inte. Jag tänkte bli journalist, men kom av olika skäl in på socialantropologi och där har jag stannat.

Vad forskar du på just nu?

- Efterhand har jag blivit allt mer intresserad av den bild av indianerna som finns i vår egen kultur. Jag har just skrivit en bok "Den gode och den onde vilden" där jag visar vilken svartvit bild av indianer vi hade och alltjämt har i västvärlden. Från början dominerade föreställningen om den primitive och farlige vilden, men tidigt fanns också den idealiserade bilden av den gode, naturlige indianen som lever i harmoni med naturen. Vi har använt indianer, liksom andra ursprungsbefolkningar, "vildar" och främlingar, som kontrast, för att förstärka bilden av oss själva som civiliserade, utvecklade folk.

Har du några konkreta exempel?

- I de flesta stora städer ligger det tekniska museet och det etnografiska museet precis intill varandra!

Din forskning bedrivs mycket på bibliotek och i stora arkiv. Har du inte alls följt i Nordenskiölds spår vad gäller fältstudier?

- Jo, jag följde Nordenskiöld i fotspåren i Sydamerika inför avhandlingsskrivandet. Sedan dess har jag mest studerat Nordamerikas indianer. Jag har varit ute och arbetat i olika indiansamhällen, senast i British Columbia i Kanada.

Är dagens studenter intresserade av indianer?

- Mycket. Jag har gett flera kurser. Dessvärre ser det ganska dystert ut med det i framtiden på grund av de stora sparbeting som ålagts oss. Hittills har det i alla fall glädjande nog gått att hålla på med så här udda saker.

BRITTA COLLBERG

Webmaster@lu.se
1998-11-25