Webmaster@lu.se
1998-11-25
LUM - Arkivet
LUM - Lunds Universitet Meddelar - nr 10 1998
Laboratoriet har lokaler dels i geologihuset på Sölvegatan 13, dels i det paleoekologiska laboratoriet på Tornavägen 13. På Sölvegatan finns lokalerna i källarplanet. Där har en ny magnetometer installerats tack vare ett anslag på två miljoner kronor från Naturvetenskapliga forskningsrådet. Med den kan de oerhört svaga spår av magnetism som uppstått i bergarter för flera miljarder år sedan registreras. Magnetometern arbetar med supraledande spolar och måste därför kylas med flytande helium till en temperatur nära den absoluta nollpunkten. I övrigt ser laboratoriet ut som tidigare; bl a finns en bur på 3x3x3 meter innanför vilken en del av utrustningen står. Det är en s k Helmholzspole som avskärmar det naturliga jordmagnetiska fältet; i burens ramverk finns hela tre kilometer koppartråd lindad.
På Tornavägen 13 har laboratoriet flyttat in i nyrenoverade lokaler som tillhört C14-laboratoriet. Här finns också avancerad utrustning. Man kan studera magnetiserade bergarters och sediments egenskaper genom att magnetisera dem upp till en fältstyrka som är 8.000 gånger starkare än det naturliga jordmagnetiska fältet. Med en AGM (för Alternating Gradient Magnetometer) kan man följa de kontinuerliga förändringarna i magnetisering vid olika fältstyrkor.
- Skandinavien är på drift i nordöstlig riktning. För 400 miljoner år sedan befann sig delar av det vid ekvatorn. Detta kan fastställas genom att jämföra den riktning magnetfälten har i olika bergarter med jordens magnetfält. I samband med vulkanutbrott väller lava som är + 1.300 °C ut. Lavan svalnar snabbt och vid ca 550 - 580 °C får de magnetiska mineralen en kvarblivande magnetism som är riktad efter det rådande jordmagnetiska fältet, och det kan vi forskare dra nytta av, säger docent Göran Bylund som är specialist på att mäta mycket gamla "magnetfossil" på bergarter. Just den sk fennoskandiska berggrunden på vilken Skandinavien och Kolahalvön vilar är mycket gammal - vid Kolahalvön tre miljarder år och i sydvästra Sverige ca en miljard år.
Mätningar av den typ som Göran Bylund sysslar med spelade en viktig roll när Alfred Wegeners teori om kontintentalplattorna bestyrktes. Men det utvecklas vid laboratoriet i Lund också nya sätt att använda den geologiska magnetismen. Docent Per Sandgren och dr Ian Snowball undersöker hur magnetiska minerals egenskaper förändras under olika betingelser. Bland annat har de studererat sedimenten på bottnen av en sjö i närheten av Umeå.
- Vi har kunnat följa sjön 9000 år fram till vår tid, säger dr Snowball. Varje år har avsatt ett ca 0,3 mm tjockt skikt. Somliga skikt är mer magnetiska än andra. Varje vår vid snösmältningen har stoftbemängt vatten runnit ner i sjön. I detta stoft finns också magnetiska partiklar. Har det bildats mycket smältvatten har också mer magnetisk mineral tillförts skikten. Vi kan se att för 7.000 år sedan var vintrarna snörika och förmodligen mycket kalla under en period på nästan 300 år. Sedan kommer en omsvängning till mildare klimat på ett enda år. Det finns ännu inga tillfredsställande förklaringar på dessa dramatiska klimatförändringar.
Utan innovationer, tekniskt stöd och underhåll av forskningsingenjören Takeshi Miyazu hade forskarna på laboratoriet haft svårt att genomföra sina projekt. Själva forskarmiljön spelar också en stor roll.
- Det hade varit omöjligt att genomföra projekten utom just här, på denna institution i Lund, försäkrar docent Sandgren. Här finns så många olika slag av specialister vi kan få stöd av och samarbeta med som pollenanalytiker och geokemiskt lab men också tillgång till ny acceleratorbaserad dateringsmetodik.
Webmaster@lu.se
1998-11-25