Webmaster@lu.se
1998-11-25
LUM - Arkivet
LUM - Lunds Universitet Meddelar - nr 10 1998
Det är kraftiga och kontroversiella förändringar som den forskningspolitiska utredningen föreslår i sitt betänkande Forskning 2000. Alla ledamöterna vill ge forskarna större makt över forskningen - och majoriteten vill också ge politikerna makten i forskningsstiftelserna.
Det är en stundtals ganska kritisk bild av den förda forskningspolitiken som tonar fram i dokumentet. Forskningsfinansiärerna som fördelar offentliga medel är för många och verksamheten splittrad. De nya aktörerna, forskningsstiftelserna, har fått för stort inflytande på fakulteternas bekostnad. Grundforskningen får för lite pengar och uppmärksamhet. Doktorandernas arbetsvillkor är dåliga. Det har skapats för många organisationer för samverkan med näringslivet. Efterfrågan på forskningsresultat som kan nyttiggöras har drivits i höjden medan förståelsen för forskningen som en pågående process har minskat.
I utredningen påpekas att det finns inget tydligt samband mellan satsning på FoU och industriell tillväxt. Sverige är visserligen det land i världen som avsätter störst andel av BNP till forskning och utveckling men BNP-tillväxten har ändå varit lägre här än i många länder som satsat mindre på FoU. Och arbetslösheten har ökat. Sveriges förstaplacering när det gäller FoU-andelen av BNP bygger på stora insatser från några få storföretag och från försvarsforskning. (Men i och med att JAS-planet är färdigutvecklat minskar den offentliga FoU-finansieringen med 3 miljarder kronor!)
Sverige ligger under OECD-genomsnittet ifråga om den statligt finansierade delen av forskningsresurserna. 1995 var andelen 29 procent medan OECD-genomsnittet var 34 procent. Under 1998 satsas sammanlagt 58.5 miljarder kronor på FoU och av dessa bidrar staten med 15 miljarder kronor. I det beloppet ingår också lokalkostnader och studiefinansiering av doktorander vilket inte gäller för alla länder i omvärlden.
En ny amerikansk studie visar att den offentligt finansierade grundforskningen spelar en mycket stor roll för den industriella utvecklingen. Tre av fyra dokument som var bas för amerikanska patent härrörde från sådan grundforskning.
- Den viktigaste frågan för svensk forskningspolitik i dag är att resurserna för fri forskning, grundforskning och forskarutbildning måste öka väsentligt, anser utredningen.
Utredarna beskriver också den svenska insatsen i måttet FoU-årsverken. Siffran är inte så imponerande: de färdigutbildade forskarna utförde läsåret 95/96 ca 6000 FoU-årsverken. Det är mindre än hälften av årsverken inom hår- och skönhetsvård.
Hur bör forskningsmedlen fördelas?
- Annorlunda än vad som sker i dag, anser utredningen som uppenbarligen tycker att forskningsfinansiärerna är en vildvuxen flora. Utöver universitet och högskolor omfattar organisationen totalt ett hundratal organ (inklusive arbetsgrupper, beredningsgrupper m m) med tillsammans ett par tusen ledamöter. Förslaget är att lägga ner de flesta och inrätta fyra nya råd och då utgå från den indelning i vetenskapsområden som ska tilllämpas för universitetens och högskolornas forskningsresurser: humaniora och samhällsvetenskap, medicin, naturvetenskap, teknik. De nya forskningsråden ska fördela pengar, introducera nya forskningsområden och ge särskilt stöd till spjutspetsforskning samt ge råd till statsmakterna i forskningspolitiska frågor. Majoriteten i rådens styrelser ska vara forskare.
De nya råden får förfoga över medel som i dag delas ut av de nuvarande forskningsråden, Byggforskningsrådet, Kommunikationsforskningsberedningen, Rådet för arbetslivsforskning, Skog- och jordbrukets forskningsråd, Socialvetenskapliga forskningsrådet, Statens Energimyndighet, NUTEK och Rymdstyrelsen. Dessa organ läggs ner, dock inte de tre sistnämnda som även har andra uppgifter.
En femte ny nämnd i förslaget är en Samverkansnämnd för forskningsråden som ska ersätta Forskningsrådsnämnden och ha i princip samma uppgifter som denna, bl a tvärvetenskap och genusforskning. Samverkansnämnden ska vara politikerstyrd. Ledamoten Peter Egardt reserverar sig mot förslaget: "en politiskt sammansatt nämnd med öronmärkta resurser och preciserade uppgifter riskerar att bli kontraproduktiv. Namnbytet är bara en lek med ord. Det är sannolikt ingen slump att flera av utredningens ledamöter är eller har varit ledamöter av FRN."
"Om pengarna inte kan komma till politikerna bör istället politikerna komma till pengarna", konstaterar utredningen och föreslår full politisk kontroll över forskningsstiftelserna. De ska ledas av en parlamentariskt utsedd styrelse som ska fatta policybeslut och luta sig mot den vetenskapliga kompetensen i beredningsorgan. I stiftelserna finns 25 miljarder kronor och om man delar ut avkastningen blir det ca 1 miljard kronor årligen. Utredarna tycker det är bättre med ett lägre men permanent bidrag till svensk forskning än den ursprungliga tanken: att bränna av hela kapitalet under en tidsbegränsad period.
Det Thamska förslaget att minska det svenska bidraget till internationella engagemang, t ex deltagandet i CERN, rosas inte av utredningen. Denna anser tvärtom att ett sådant åtagande är viktigt; här bör Sverige vara med.
Prioritera forskning inom naturvetenskap-teknik och dra ner på ekonomisk och annan samhällsvetenskaplig forskning! Det förslaget från utredningen blir svårsmält för forskarsamhället. En motivering är att det behövs mer resurser till forskning, särskilt grundforskning, inom teknik och naturvetenskap som kan generera utvecklingsbara innovationer för industrin. Samhällsvetenskapen byggdes upp kraftigt under 60-talet och nu är det dags att ompröva storleken av forskningsorganisationen. Många forskare närmar sig pensionsåldern så det bör gå utan att tillgripa uppsägningar.
Det här förslaget kolliderar med statsmakternas ambition att alla småhögskolor också ska ha forskningsresurser. Samhällsvetenskapliga ämnen dominerar nämligen vid dessa.
Doktoranderna är många: höstterminen 1996 fanns det totalt 16.600 inskrivna i forskarutbildning. Det humanistisk-samhällsvetenskapliga området hade flest: ca 5.600.
I dag finns ca 25.000 utbildade forskare på arbetsmarknaden och av dem ca 20.000 inom offentlig sektor. En prognos från Högskoleförbundet visar att fram till år 2015 kommer 44.000 att avlägga doktorsexamen. Det är fyra gånger så många som behöver rekryteras till universitet och högskolor för att täcka pensionsavgångar och utbyggnad...
Utredarna är kritiska till hur forskarsamhället behandlar sina doktorander med tanke på att forskarutbildning är kärnan i akademisk verksamhet. Det har antagits för många doktorander utan ordnad försörjning, handledarna är för få, doktoranderna har inte medel att resa eller besöka konferenser osv. Förhållandena förbättras nu, men det kommer att ta tid innan alla doktorander har hyggliga arbetsvillkor.
Öka påslagen för externa finansiärer och skapa ett särskilt påslag för att dessa får tillgång till högskolans kunskapsuppbyggnad. Det förslaget kommer säkert att vålla protester.
Forskning 2000 förser regeringen med ytterligare ett förslag som på sikt kan dra in pengar till högskolan. Ett avtal bör slutas där högskolelärarnas rätt till patent och andra immateriella rättigheter överlåts tilll universitet och högskolor, som aktivt ska medverka till att forskningsresultaten utnyttjas. I avtalet ska den ekonomiska ersättningen till lärarna regleras. Det finns patentbolag vid flera universitet redan i dag men de har en blygsam verksamhet.
Formuleringen "andra immateriella rättigheter " innebär att universiteten också skulle ta över upphovsrätten till t ex läroböcker, dataprogram. Om utredarna verkligen har tänkt det så är det ett stort ingrepp i den akademiska arbetsmiljön. Eller kan det vara så att tanke och formulering inte stämmer överens?
Apropå samverkan med omvärlden säger utredarna syrligt att universitetslärarnas främsta uppgift är väl att medverka i utbildning och forskning. Nu antyder önskemålen om ökad samverkan att lärarna istället ska sysselsättas med annat, " i samverkan".
LUM redovisar kommentarer till Forskning 2000 längre fram i samband med remissbehandlingen.
Webmaster@lu.se
1998-11-25