Så tas nya doktorander emot

Vilken forskning pågår på institutionen? Hur bär man sig egentligen åt för att skriva en avhandling? Och går det att byta handledare om man inte trivs med den man har?

Frågor som dessa snurrar runt i de flesta nya doktoranders huvud. På Sociologiska institutionen försöker man sedan några år tillbaka räta ut frågetecknen genom en introduktionskurs för nyantagna doktorander.

Biträdande professor Johanna Esseveld och doktoranden Katja Bierlin från Sociologiska institutionen berättade om sina erfarenheter av kursen på Personalutvecklingens dag.

Sociologen är en stor institution med över 100 anställda, och den kan vara svår att överblicka och bli en del av. Kursen, som omfattar tretton träffar, inleds därför med en presentation av institutionen, hur den är uppbyggd och exempel på den forskning som bedrivs. Kursdeltagarna får träffa ett antal doktorander som berättar om sina intryck, och sex handledare som redogör för sina forskningsområden. Även forskningen vid institutionens avdelningar presenteras.

Under den andra delen av kursen diskuteras det mer handgripliga arbetet med att doktorera. Bland annat får deltagarna vara med om ett slutseminarium och en disputation. De får också läsa litteratur i ämnet och själva recensera avhandlingar.

-Vi försöker avmystifiera avhandlingsarbetet. Hos oss ser vi avhandlingar som en del av en redan inledd bana. Vi brukar utgå från hur det var att skriva c- och d-uppsatser, berättar Johanna Esseveld.

Under kursen diskuteras också relationen mellan handledare och doktorand och vilken typ av handledare doktoranderna vill ha.

-Det finns ofta oklarheter i handledningsrutinerna. Relationerna är inte alltid helt professionella, och doktoranderna är inte alltid tydliga med sina krav, säger Johanna Esseveld.

Doktoranden Katja Bierlin har just gått introduktionskursen.

-Introduktionen till institutionen och sociologi som ämne var väldigt bra. Man fick god inblick i olika roller, vad prefekten gör och så. Fast jag hade gärna sett att det var fler ganska nya doktorander som berättade. Jag saknade också lite mer information om vad folk egentligen gör. De handledare vi intervjuade var ju bara ett urval, säger hon.

-Introduktionen till forskningsprocessen var den bästa delen. Vi hade många bra diskussioner om skrivandet, och handledarfrågan diskuterades ganska mycket. Den kan ju vara avgörande för avhandlingsarbetet.Det är viktigt att man diskuterar öppet kring att byta handledare.

Katja Bierlin är således nöjd med det mesta, men tycker att det borde finnas någon form av uppföljning efter kursen.

-Som ny doktorand saknar man ett forum, där man kan träffas och på ett informellt sätt presentera utkast till texter och liknande i en tillåtande miljö. På så sätt skulle man kunna skaffa sig en större säkerhet inför de riktiga seminarierna och lära sig presentera sitt material. Annars är risken stor att det går lätt för vissa, medan andra drar sig för att säga något.

PETRA FRANCKE

Webmaster@lu.se
1998-11-25