Teamet bakom årets julkalender i teve hade letat länge efter en inspelningsplats när man av en slump fann Ängersjö. Oftast får man plocka miljöer från olika håll, men här fanns allt samlat: ett vägkors och en bykärna med kyrka, handelsbod och ett gammalt eternithus. Det var som om byn var byggd efter tevemanuset.

Socialantropologen Ann-Kristin Ekman som ingår i det tvärtvetenskapliga forskningsprojektet har följt byborna på nära håll i flera år. Hon bevittnade också mötet mellan Ängersjö-borna och tevefolket.

– Filmare och skådespelare huserade i Folkets hus, och hela byn engagerade sig i inspelningarna. Februari och mars filmade man, och byborna fanns med som statister och hjälpte till på många andra sätt, bl a med transporter.

Per Oscarsson, Leif Andrée, Johan Ulveson, Gunnel Lindblom och de andra skådepelarna fann sig väl tillrätta, och samarbetet avslutades med en stor fest i skolan där bl a Per Oscarsson höll tal. Många från teamet uttryckte att de hade trivts och gärna ville återvända.

– Så visst var det ett positivt möte. Men det har nog känts lite blandat när teve i förhandsreklamen beskrivit Ängersjö som "byn som är så liten att den inte syns, i alla fall inte på kartorna." Det är ju just detta man är rädd för, att byn ska utplånas.

Forskningsprojektet och teveinspelningen ger draghjälp, inspiration och öppnar nya kanaler utåt. Ett av problemen är att de flesta bybor inte är så unga längre, och därför inte riktigt orkar genomföra alla idéer de har.

– Men just för att människor är den knappa resursen, så är man också så öppen när nya besökare kommer till byn. Ängersjöborna är glada åt människor, och i botten finns en förhoppning att några kanske ska stanna och bidra till byns fortsatta liv.

BRITTA COLLBERG

Lunds universitet
Webmaster@lu.se
2001-12-14