Nästan mitt i en mening tar Ingeborg över dagboksskrivandet från sin mamma Ingrid. Det signalerar ett maktskifte på gården Halla i Ängersjö. I sitt eget empiriska delprojekt har etnologen Ella Johansson analyserat Ingrids och Ingeborgs bondedagböcker från mitten av 20-talet, för att utröna hur normerna såg ut när det gällde kvinnligt och manligt, i teorin och i praktiken.

Generellt tycks kvinnor i samhällens periferier gynnas av den sociala jämlikhet och öppenhet som präglar dessa utkantsområden. Kvinnor här är i regel mer fria än i centrum-kulturerna.

Också norrländskorna i skogsbygderna tycks ha åtnjutit en viss frihet.

– Det var vanligt att kvinnor hade barn med olika män, och levde i samboförhållanden utan att vara gifta. Bristen på arbetskraft gjorde att det fanns hushåll med ensamstående kvinnor som hjälpligt kunde försörja sig och sina barn.

Minst fria tycks gifta kvinnor i aktiv ålder ha varit – om det vittnar bondedagboken som Ingrid och hennes dotter Ingeborg skrivit. Det förväntades att fruarna skulle hålla sig i hemmet, medan hushållets äldre och yngre kvinnor fick "fara runt på bygden" och göra besök i granngårdarna.

I Ängersjö låg gårdarna utspridda och Halla, där Ingrid och Ingeborg bodde, låg flera kilometer från kyrkan, på krönet av en lång backe. Inte desto mindre hade man ofta besök, och hushållets medlemmar var också iväg ofta för att hälsa på vänner eller bekanta, eller bara gå till byn. Bondedagboken vittnar om ett liv i ständig rörelse – männen på väg till skogs, kvinnorna till fäboden – hårt arbete, men också mycket umgänge.

Ingrid skriver om festande karlar, som inte kommer iväg till skogen på grund av baksmälla. Man märker hennes irritation över deras slöhet, och att hon också avundas dem deras frihet. Själv får hon hitta på ursäkter för att gå iväg – men det gör hon ändå ganska ofta. Textila ärenden, att gå med tyg till den som syr upp kläder t ex, var giltiga skäl att vara borta, eftersom sömnad hörde till husmoderns domäner.

– Man anar också att kvinnorna behövt dessa långa promenader mellan gårdarna – det var kanske deras enda stund ensamma, ett "mellanrum" med tid för egna tankar, säger Ella Johansson.

Fotnot: Bondedagbok kallas en form av sakliga dagböcker där det som gjordes på och kring gården noterades.

BRITTA COLLBERG

Lunds universitet
Webmaster@lu.se
2001-12-14