Synen på äktenskap, könsroller och sexualitet har förändrats kraftigt sedan andra världskriget – även inom Svenska kyrkan.

Många tycker att kyrkan alltid är steget efter, men sanningen är att det funnits mycket djärva och radikala röster också inom kyrkan.

Debatten har varit hård mellan nytänkare och traditionella, visar en ny avhandling.

Etikern Johanna Gustafsson har i sitt avhandlingsarbete gått igenom böcker, småskrifter och artiklar från tiden 1945–1985. Texterna förmedlar normer och föreskrifter om hur man och kvinna bör leva tillsammans. Hon har valt material som är skrivet av teologer med en viss position, som biskopar, domprostar och liknande.

– Man får alltså inte reda på hur folk faktiskt lever, utan vilka tolkningsramar som har funnits inom kyrkan, understryker Johanna Gustafsson.

I stort kan man säga att de kyrkliga företrädarnas syn på kön och sexualitet har blivit mer differentierad under perioden. Samtalet har blivit öppnare.

Under 1940- och 50-talet betonades olikheten mellan kvinna och man. Det betraktades som naturligt givet att könen hade olika uppgifter. Hemmet var exempelvis kvinnans ansvar.

De kyrkliga företrädarna ansåg också att den manliga och kvinnliga sexualiteten var av olika art. Mannens sexualdrift var stark, kvinnans svag. Medan kvinnan var mer intresserad av familj och hem än av sex, beskrevs mannen som sexfixerad av naturen. Detta innebar också att mannens eventuella felsteg ursäktades i högre grad, medan kvinnan klandrades hårdare moraliskt.

I debatten fanns också bilden av kvinnan som den som lockar mannen till synd. Här är det kvinnan som görs ansvarig för att det blir en sexuell relation.

– Det är den klassiska hora-madonna-föreställningen. Kvinnan fråntagen kön och kropp idealiseras medan kvinnan tillskriven kön och kropp klandras moraliskt, säger hon.

Under 1960-talet började traditionella åsikter ifrågasättas, som att äktenskapet var den enda rätta samlevnadsformen och att sex bara fick förekomma mellan gifta. Med slagordet "samlag för vänskaps skull" drog journalisten Kristina Ahlmark-Michanek igång 60-talets stora sexualdebatt, där också kyrkans företrädare deltog.

Hård debatt

Åsikterna gick isär. Några höll fast vid den traditionella linjen, medan andra menade att föräktenskapliga förbindelser kunde accepteras inom en kristen grundsyn. Ludvig Jönsson tillhörde den senare kategorin.

– Ludvig Jönsson var en udda figur, radikal för sin tid. Han hade samlevnadsprogram på radio och program i Storkyrkan i Stockholm för att få olika minoriteter till kyrkan. Han betydde mycket, i synnerhet för folk utanför kyrkan. Samtalet blev mera öppet. Han hade dock nog fler supporters utanför kyrkan än inom den, berättar Johanna Gustafsson.

Ludvig Jönsson och hans maka Göta satte individen i centrum och menade bl a att för- och utomäktenskapliga förbindelser inte behövde vara moraliskt problematiskt utan kunde leda till värdefulla insikter om vad parterna i en relation ville. De betraktade människan som en bärare av Guds vilja inom sig. Därför måste människan söka efter sitt eget sanna jag. Denna inre resa var en individuell angelägenhet som kyrkan skulle stödja, men inte ge några generella riktlinjer för. Med det synsättet blev begreppet kön också mindre betydelsefullt.

1970-talets debatt inom kyrkan präglades av den spirande feministteologin. Feministteologerna vände sig mot den traditionella, manligt utformade teologin som inte tagit tillvara kvinnors erfarenheter och intressen. Begreppet kön vidgades till att även innefatta ett vetenskapligt angreppssätt och en vid kulturkritik.

Feministteologerna kritiserade en uppdelad, hierarkisk syn på tillvaron och betonade helhetsperspektivet. De uppmuntrade att man överskred traditionella könsgränser. Män skulle t ex visa känslor. Samtidigt beskrev vissa feministteologer könen som olika för att visa hur kvinnliga erfarenheter kunde komplettera en manlig tolkning av teologin.

Homosexualitet

Homosexualitet diskuterades inte direkt inom kyrkan förrän under slutet av den period som Johanna Gustafsson studerat.

– Synen på homosexualitet går från något sjukligt som man med vetenskapens hjälp ska kunna råda bot på till den debatt som blossade upp 1985 som diskuterade om homosexuella inte skulle kunna inleda förhållanden på samma premisser som heterosexuella.

Vissa menade att eftersom homosexuella relationer inte bar frukt i form av barn så kunde de inte vara moraliskt acceptabla. Det hänvisades också till enstaka bibelord.

Andra påpekade att sex inte bara hörde ihop med fortplantning, utan också uttryckte gemenskap. Då öppnas också möjligheten för andra former av förhållanden än just de mellan kvinna och man.

Mångfacetterat

Under arbetet med avhandlingen har Johanna Gustafsson slagits av hur mångfacetterad den kristna diskussionen har varit under hela efterkrigstiden.

– Föreställningen är nog ofta att kyrkan alltid kommer steget efter, men det är intressant att se att det finns flera radikala röster i den kyrkliga debatten.

Samtidigt märks hur kyrkan har förlorat mark.

– Under 40- och 50-talet bildade präster, medicinare och olika företrädare för skolan en sorts allians för att fostra medborgare på olika nivåer till renhet, disciplin och avhållsamhet. Den alliansen luckrades upp med tiden, och på 70-talet tog statliga utredningar snarare avstånd från kristna värderingar t ex när det gällde skolans sexualundervisning.

PETRA FRANCKE

Lunds universitet
Webmaster@lu.se
2001-12-14