Erling Myhre, docent i infektionssjukdomar vid LU. Han efterlyser en diskussion om bioterrorism och forskarens ansvar när det gäller att hantera farliga mikroorganismer, som kan förvandlas till biovapen i orätta händer.

Du har erfarenhet från inspektion av biovapen i Irak. Vilken är din reaktion på terroristattackerna mot USA?
– Förvåning. Inte ens Irak använde Antrax, dvs mjältbrandssporer, som biologiskt vapen. Sen undrar man förstås var Antrax-sporerna kommer ifrån. Enligt preliminära analyser skulle de kunna komma från det amerikanska vapenprogrammet. Det har spekulerats i att avsändaren skulle vara en amerikansk forskare och att motivet skulle vara egna intressen i en ökad satsning på skydd mot biovapen. Misstankar om koppling till utländska terroristorganisationer har inte kunnat styrkas.

Har något i den aktuella bioterrorismen mot USA överraskat dig?
– Ja, att de använde reguljära postförsändelser för att sprida sjukdomen. Särskilt anmärkningsvärt är att personer har smittats bara genom att vistas i samma rum som Antrax-breven och att smittan har spridits även via oöppnade brev. Jag är också förvånad över att nedsmittningen av lokaler har blivit så omfattande.

Vilka följder får händelserna den 11 september för forskarsamhället?
– Det måste bli en diskussion om den enskilde forskarens ansvar för att hantera farliga mikroorganismer och kritisk teknologi som i felaktiga händer kan användas till att utveckla och producera biologiska stridsmedel. Det kommer att ställas ökade krav på säkerhet i laboratorier som arbetar med sådana smittämnen. I USA krävs det nu av institutionerna att de ska föra register över personer som har tillgång till farliga smittämnen. Jag tror att reglerna kommer att skärpas även för svenska institutioner och forskargrupper som har samarbete med USA. Svenska forskare som reser till USA för att arbeta med klassade smittämnen får nog räkna med strikt personkontroll.

Vad finns i Lund som skulle attrahera en forskare i terrorismens tjänst?
–Såvitt jag vet hanteras inga livsfarliga smittämnen här. Men i många laboratorier, både på universitetet och företag, finns högteknologisk kompetens och utrustning som kan vara relevant för bioterrorister.

Är forskare i allmänhet alltför godtrogna?
– I likhet med befolkningen i stort tror forskare nog alltid det bästa om kollegor.

Är den traditionella akademiska öppenheten hotad?
– Nej, men den kan komma att begränsas. Det är rimligt med skärpta säkerhetsregler för institutioner som innehar farliga mikroorganismer.

Skulle du själv tveka att ta emot en doktorand i mikrobiologi från ett arabland?
– I USA har man begränsat tillgången att forska på säkerhetsklassade biovapen-agens för dem som kommer från länder som misstänks hysa eller sympatisera med terrorister. Men jag anser att varje enskild forskare ska bedömas individuellt oavsett vilket land han eller hon kommer från.

Vad kan forskare göra för att inte medverka till omedveten utbildning av bioterrorister
– Kritiskt granska sin egen forskning och sina kontakter med andra forskare och institutioner. I Irak var det faktiskt så att nyckelpersonerna i det offen-siva biovapenprogrammet hade ut-bildats och tränats på laboratorier i Eng-land. Många svenska forskare har kunskap och teknik som skulle kunna bli far-lig i felaktiga händer; forskarsamhället måste nog bli medvetet om den risken.

SOLVEIG STÅHL

Lunds universitet
Webmaster@lu.se
2001-12-14