Nanometerkonsortiet vid LU öppnar inom kort ett nanoteknologiinstitut i Malmö. En överenskommelse är träffad med Malmö stad; samtal pågår även med Malmö högskola och med universitetets utvecklingsbolag LUAB. Institutets uppgift blir att etablera ett nätverk med nanoteknologiinriktade företag. Vid detta tillkännagivande kunde nanoteknologins fader Heinrich Rohrer nicka gillande; han var nämligen närvarande.

Den juridiska strukturen är alltså inte klar och verksamheten i skrivande stund bara till en del finansierad men vid Nanometerkonsortiet räknar man med att börja verksamheten redan i januari. Institutet kommer att ha sina lokaler i en byggnad invid Malmö Högskolas bibliotek och ha två anställda, en forskningsansvarig och en administratör.

– Vi måste ju i vår forskning bilda oss en uppfattning om vad som är samhällsrelevanta frågeställningar och ta fasta på dem. Därför måste dialogen med näringslivet fördjupas, säger dr Lars-Åke Ledebo, forskningschef vid Avdelningen för fasta tillståndets fysik.

Professor Lars Samuelson vid samma avdelning tillägger:

– Det är också viktigt för oss att få fram industridoktorander. Några sådana har vi f n inte. En annan faktor att tänka på är EU som satsar stort på just nanoteknologi i sitt senaste ramprogram. Industrianknytningen väger tungt när EU klubbar sina forskningsanslag.

Heinrich Rohrer som fick nobelpriset i fysik 1986 för utvecklingen av sveptunnelmikroskopet var en av gästerna i Lund i samband med nobelprisens 100-årsjubileum. Han gav en föreläsning efter tillkännagivandet under rubriken "Issues and challenges for science and technology on the nanometer scale". Om utvecklingen efter det att dr Rohrer fått nobelpriset sa han till LUM:

–Miniatyriseringen har fortsatt med en förvånansvärd hastighet. Jag hade nog väntat mig att när komponenterna blir mindre och mindre börjar också problemen växa. Men vi vet att om 15 år har vi nått en gräns för miniatyriseringen. I dag kan vi handskas med informationsbärande bitar som har en storlek på en till tio miljoner atomer. Om 15 år är vi nere på bitar om 100 atomer, dvs den nivå där information lagras i vårt DNA.

Men, tillade dr Rohrer, även om vi når en gräns för hur små informationsbärande bitar vi kan lagra, kommer utvecklingen inte för den skull att stanna av. Hittills har dataprocessorindustrin varit ledande och annan elektronikindustri har följt efter. Nu kan det bli andra delar av elektronikindustrin som driver på utvecklingen. Det är t o m möjligt att det inte är ren elektronikindustri som kommer i förgrunden. På nanometernivån blir mekaniska processer intressanta igen. Mycket kan handla om input och output, hur informationen kommer in i och ut ur integrerade kretsar.

GÖRAN FRANKEL

Lunds universitet
Webmaster@lu.se
2001-12-14