Vårt behov av historiska perspektiv

Undervisning och forskning i tusen år. Endast den teologiska fakulteten skulle kunna använda en sådan undertitel till sin fakultetshistoria om vi begränsar oss till Lunds universitet. En första form av teologisk undervisning och forskning fanns på Helgonabacken redan på 1000-talet i det som en gång var Nordens förnämsta benediktinerkloster. Därför heter den nya fakultetshistorien "Theologicum i Lund. Undervisning och forskning i tusen år".

Men det är inte de tusen åren jag tänker på när jag här tar upp behovet av historiska perspektiv utan de senaste hundra åren och särskilt vad som hänt det senaste halvseklet. Som invandrare till den akademiska världen i Lund från en ort med litet längre akademiska traditioner föreslog jag att vi skulle skriva fakultetens och institutionens historia under 1900-talet. Och nu finns den här.

Nuet tydligare

Den nya boken gör framför allt nuet tydligare. Och den ger kanske också en hälsosam distans till det som just nu anses vara det enda saliggörande. Tiderna förändras och vi med dem. Det som slagit mig mest är just de mycket stora förändringarna under de senaste decennierna. 1950 fanns det 185 studenter, 1999 kan vi inte räkna dem alla, de är ca 1100. 1950 var det 10 kvinnor, 1999 ca 700. Kurskatalogen l999-2000 innehåller ca 220 kurser. För ett halvsekel sedan förläste bara professorn och höll seminarier. Och det vara bara åtta professorer.

Allt detta har jag som läst och undervisat vid universitet i mer än fyrtio år varit med om men ändå inte till fullo insett. Bilderna i boken av fakultetsstyrelsen 1927 (den skulle ha blivit av samma slag trettio år senare) och 2000 talar mer än något annat ett förändringens språk, liksom bilderna av studenterna. Men väggen med alla avgångna professorer fr.o.m. universitets början är tämligen enahanda. Bara gubbar. Tentamensboken från slutet av 1940-talet vittnar om en frisk enkelhet i administrationen. Professorerna skrev in betygen efterhand, både från grundutbildningen och forskarutbildningen, och när man ville ha sin examen gick man med boken till universitetets kansli och fick sitt diplom.

Den som läste vid fakulteten i mitten av förra seklet känner inte alls igen sig idag. Från anteckningsblock, böcker, arbetsprojektor, datorer, internet till fältarbeten. Det märks också när man talar med landets biskopar fast de läst sin teologi något senare. Och kanske finns det också en främlingskänsla hos några äldre lärare vid vårt universitet, något som blir förklarligt och hoppeligen också hanterbart när man läst en sån bok som "Theologicum i Lund" men som nu motverkar både nyfikenheten och kreativiteten.

Fragmenteringen

Utmärkande för det senaste halvseklet är den fortgående specialiseringen och fragmenteringen. Den syns tydligt också inom de enskilda ämnena. Det är härligt att få möta några av de gamla som rörde sig över de stora fälten och deltog i samtidens politik, kultur och kyrka. Nu blir fakultetshistorien en presentation av de olika ämnena och vi ser bättre vad vi håller på med. Samarbete över gränserna kräver kännedom om varandra, förtroende, idéer och initiativ och konkreta samarbetsprojekt. Det vore kanske bra om vi började med att lära känna varandra bättre.

Allt har dock inte förändrats. Doktorsdiplomen – och det gäller väl alla de gamla fakulteterna – börjar fortfarande med Ductu et auspicio dei optimi maximi, dvs "Under den bäste och högste Gudens ledning och försyn". Det är väl bara de många nybörjarkurserna i latin som kan ändra på den saken.

BIRGER OLSSON
Professor
Nya testamentets exegetik

Lunds universitet
Webmaster@lu.se
2001-12-14