Webmaster@info.lu.se
1997-11-21
LUM - Arkivet
LUM - Lunds universitet meddelar - nr 11 1997Han är lärare och lektor, en hängiven handledare för sina doktorander och dessutom prefekt! Som seglare bor han som sig bör vid havet - men på andra sidan sundet vid Kattegatt och pendlar till Lund. Hur hinner han?
Möt Björn Larsson - en seglare i medvind och kapten över tiden.
Trappan upp till Björn Larsson är vindlande. Arbetsrummet i vindskupan på romanska institutionen är ett rum med många vinklar och vrår. Men här inne rätar linjerna ut sig. En minutiös, närmast pedantisk ordning råder. Skrivbordet är blankt, varje pärm och varje bok är prydligt inskjuten på sin plats. Som prefekt är han känd för att vara klar och tydlig.
- Ordningen ger mig frihet att sköta prefektjobbet så effektivt att jag får mer tid över till andra saker, säger han och visar en pärm med exakta arbetsbeskrivningar för de 30-tal medarbetare som han är administrativ chef för. Här finns inga gråzoner.
När telefonen ringer svarar han med bara förnamnet. Vänligt och snabbt klarar han av samtalen med raka svar på alla frågor. Han är ledigt klädd i jeans, collegetröja och loafers. Han rör sig smidigt i det trånga rummet och det är inte alls svårt att föreställa sig honom på en båt, krängandes i masten eller liggandes halvt utanför däck i hårt väder.
Idag på morgonen kom Björn Larsson från Gilleleje där han bor med sin lilla dotter och danska hustru Helle som är marinbiolog. Det tar nästan två och en halv timme mellan strandhuset i den danska fiskeidyllen och vindskupan på romanska institutionen. Fem timmars pendling om dagen hinner inte ens Björn Larsson med. Därför har han koncentrerat sin arbetstid till att omfatta två pass per vecka.
En dag som denna, när han kommer senare, arbetar han till midnatt, sover sex timmar och är tillbaka på institutionen i morgon bitti klockan åtta. Kaffe och en handrullad cigarett duger bra som lunch.
Tidigare övernattade han lite provisoriskt i Lund men nu har han seglat ner sin Rustica från Gilleleje till Limhamn och bor på båten under sina lundapass. Han ska också gå ner i arbetstid med tjugo procent för att få mer tid över för skönlitterärt författande.
- Det blir en extra kväll i veckan då jag kan sitta i båten och skriva, säger han och berättar att han även har ett stort vetenskapligt projekt på gång. Det ska bli en bok om behovet och nyttan av fiktion.
Havet, som ramar in handlingen i alla Björn Larssons romaner, symboliserar inte bara frihet utan även lycka. "Havet" här på romanska är handledningen av doktorander. Han tycker att det är fantastiskt att få arbeta så nära människor som inte bara jagar poäng och karriär utan som söker något djupare - sanningar och livsvärden. Som handledare vill han lämna spår efter sig, precis som hans egen handledare och numera mentor, Göran Bornäs, gjort.
- Man får absolut inte slarva med doktorander, säger han och mörknar i blicken när han tänker på att det finns de som faktiskt tar ganska lätt på sin handledaruppgift.
Från början, hemma i Jönköping, ville Björn Larsson bli geolog och de vackert slipade stenarna framför datorn på skrivbordet, skvallrar om att intresset finns kvar. Han tar med sig spännande stenar från sina strandhugg och slipar dem själv. Det är inte någon slump att en av huvudpersonerna i "Drömmar vid havet" är just juvelerare.
Det var tack vare geologintresset han fick ett USA-stipendium när han gick i högstadiet och han tillbringade ett år i Arizona. Men det var för mycket kemi och matematik förenat med geologyrket och han lät det bli en hobby istället.
Björn Larsson kommer inte från ett akademiskt hem men femmor och en och annan fyra har alltid prytt skolbetygen. Till dess han kom till sista året i gymnasiet. Då började han ifrågasätta vad han skulle med alla höga betyg till och började istället att läsa språk som han tyckte var viktigare. Gymnasiebetyget sjönk, men som nybliven student begav han sig till Lund och tog ut de 40 poäng i engelska som han läst in vid Hermods.
Därefter åkte Björn Larsson, som så många andra unga blivande författare, till Paris. Med möjligen den skillnaden att han, samtidigt med det parisiska kafélivet, hann med två Hermodskurser i franska motsvarande 40 poäng. Någonstans på vägen hade han dessutom fått ihop 20 poäng i filosofi, och sedan var det inte så mycket kvar till den akademiska examen han tog ut, med franska som huvudämne, på romanska institutionen i Lund.
Sedan dess har han varit det franska språket trogen men det är den keltiska kulturen som han är mest fascinerad av. En kultur med en 3000 år gammal historia som ännu lever. Skottland är hans paradis.
1988 disputerade han på fransk litteraturkritik och fick därefter en forskarassistenttjänst. Den varade bara något år eftersom pengarna till tjänsten tog slut. Björn Larsson ställde då in kompassen mot sina favoritvatten och gav sig ut på en riktig långseglats.
Han seglade med sin Helle i de keltiska farvattnen, runt Skottland och Irland där de övervintrade på båten. Det var under den seglatsen som äventyrs- och sjörörvarromanen Long John Silver i huvudsak blev till. Då låg manuskriptet till "Den keltiska ringen" på Bonniers som gav ut den 1992.
Så fick romanska institutionen nya pengar och Björn Larsson erbjöds att komma tillbaka. Efter mycket funderande och stor tvekan gick han i land efter två år till sjöss.
- Dels måste jag ju försörja mig, dels är det här en bra plats om man själv vill skapa innehållet i sitt liv. Men jag är inte beroende av universitetet för mitt självvärde. Om jag fick sparken i morgon skulle jag troligen bli lyckligare för att jag blev friare.
Trots att Björn Larsson har så mycket omkring sig verkar han aldrig stressad. Han har alltid en stund över för en fika med sina studenter eller en pratstund om allmänna ting med kollegor. Människor runt honom förklarar hans avspändhet med en ovanligt hög arbetskapacitet. Men Björn Larsson menar att det är en attitydfråga. Genom att inte vara beroende står han fri och känner sig så.
Han verkar inte heller vara prestigebunden. Det räcker bra med att vara lektor för att få göra det han vill på institutionen. Han är stolt och glad över den forskarutbildning i franskspråkig litteratur som han byggt upp.
Lugn och säker, stabil och trygg. Jovisst, men även hans cirklar kan rubbas. Som när Bonniers refuserade manuset till Long John Silver till exempel.
- Då gick jag ner i källaren och blev sittande i tre veckor. Men dom ångrade sig nog, säger han inte utan viss skadeglädje.
Och det var faktiskt nära att Björn Larsson tappade fotfästet när ett tyskt pocketförlag betalade en miljon i förskott för rättigheterna till Long John Silver som sedan Nordstedts förlag tog hand om. När alla inblandade fått sitt av miljonen blev det inte så mycket kvar - men ändå, 300.000 kändes som en svindlande summa. Dessutom var försäljningsframgångarna stora, både i Tyskland och USA. Romanen jämfördes med Umberto Ecos " I rosens namn". Genombrottet kom över en natt.
- Jag fick skrämselhicka och jag förstår så väl de ungdomar som tappar huvudet när de plötsligt drabbas av framgång. Det är verkligen överväldigande.
Men Björn Larsson fick annat att tänka på. I samma veva, för två och ett halvt år sedan, föddes hans dotter Katrine. Han blev lektor och ett halvår senare prefekt. Så var det de två vetenskapliga skrifterna som kom ut, och så skrev han "Drömmar vid havet". Det han möjligtvis inte hann med var 40-årskrisen.
Behovet av att skriva och publicera sig är stort. Hela hans tillvaro bygger på ord säger han. Men i rampljuset vill han inte stå, inte vara "mediaputte". Han gillar små sammanhang bättre än stora. Att undervisa mindre grupper tycker han mycket om - men har svårt för storföreläsningar. Han avskyr flockbeteende och har aldrig gått i en demonstration. Lumpen klarade han av på tre dagar.
Björn Larssons första roman "Splitter" gavs ut 1980 och handlar om en man med författardrömmar i Paris. Men det var först med "Den keltiska ringen", tolv år senare, som Björn Larsson blev ett författarnamn. Det är en spännande roman om mystiska keltiska sällskap, om vintersegling i oroliga vatten och om vänskap och kärlek.
Long John Silver är piraten i Robert Louis Stevensons klassiker "Skattkammarön", en figur som Björn Larsson tyckte var värd en egen roman. Long John Silver månar om friheten och det är därför han blir pirat. Men han blir en mycket ensam människa. Friheten måste kopplas till kärlek och vänskap, det är då den kan utnyttjas på ett riktigt sätt, menar Björn Larsson, vars nästa huvudperson, kapten Marcel i "Drömmar vid havet", är en kanske lika frihetstörstande och ensam man. Men han gör gott för andra genom att hjälpa dem att förverkliga sig själva och uppfylla sina drömmar.
Visst finns det likheter mellan romanfigurerna och författaren själv. "Hade jag inte haft med mig själv hade mitt skrivande inte blivit engagerande", menar Björn Larsson. För övrigt skapar han sina egna romanfigurer. Han tycker att man som författare måste kunna trolla fram romanfigurer som inte är kopior av verkligheten. Det har han inte alltid kunnat. Numera skriver han också sina romaner för hand.
- Jag är alldeles för snabb framför ordbehandlaren. Det är bra i prefektjobbet men inte för författandet. Det är hemskt så mycket skräp man får ur sig på fem minuter.
Nu känner han sig också först och främst som författare så bland alla hans uppgifter är det skönlitteraturen som ligger honom varmast om hjärtat.
Hur han kommer att organsiera sitt skrivande, forskande och lärande i framtiden vet han inte. Men en sak är säker - till dess att hans doktorander blir doktorer, kommer Björn Larsson att hålla sig i närheten av Lund
TEXT: MARIA LINDH.
FOTO: BJÖRN NILSSON/Hagbolms
Webmaster@info.lu.se
1997-11-21