Pressmeddelande från Informationsenheten vid Lunds universitet
Göran Frankel 046/222 94 58, Den 13 oktober 1996

Smart växt springer och gömmer sig

Hur kan en sjö eller ett hav fyllas av så enorma mängder alger på så kort tid? Det var den fråga docent Lars-Anders Hansson på ekologiska institutionen vid Lunds universitet ställde sig i sin forskning. Svaret överraskade honom. Algerna är växter men vissa arter beter sig som djur. De gömmer sig i bottensedimentet så länge det finns vattenloppor och andra betande djur i grannskapet. När faran är över, kommer de fram!

Lars-Anders Hansson disputerade i Lund och arbetade sedan två år som gästforskare i Madison, University of Wisconsin, USA. Hans amerikanska kollegor gjorde ekologiska försök i fyra sjöar som låg nära varandra i Michigan. I två av sjöarna avlivade man all fisk genom att sprida rotenon. Syftet var att se hur detta skulle påverka ekosystemet.
- Substansen används ibland också i Sverige för att rensa bort skräpfisk, säger docent Hansson. I de amerikanska försöken slogs även smådjur som betande zooplankton ut. De två andra sjöarna lämnades orörda och fungerade som kontrollgrupp.
- Min forskning gällde frågan hur alger kan tillväxa så snabbt. Ofta är ökningen så dramatisk att den inte kan förklaras med fortplantning. Det är känt att alger kan vila sig i bottensediment under perioder när levnadsförhållandena i vattnet inte är de bästa. I de amerikanska sjöarna placerade jag ut specialkonstruerade algfällor. I en del fällor fångades alger på väg ner i bottensedimentet, i andra fångades alger på väg upp. I de rotenonbehandlade sjöarna var de flesta av algerna opåverkade. Men vissa ökade betydligt i mängd, nämligen de s k flagellaterna.
Flagellaterna är försedda med en piskande svans som ger dem förmågan att förflytta sig. Trots detta anses de vara växter. De innehåller klorofyll och skaffar sig energi genom fotosyntes. Varför de kom ut i stort antal ur bottensedimentet i de rensade sjöarna förblev dock ett mysterium. Lars-Anders Hansson fann inte svaret förrän han återvänt till Lund. Då tog han sediment- och vattenprover i Dagstorpssjön i trakten av Höör. I laboratoriet jämförde han prover med och utan Dapnia, den "vattenloppa" som främst livnär sig på flagellaterna. Sex gånger så många flagellater av arten Gonyostomum semen kom upp ur bottensedimenten i de miljöer som var fria från Daphnia som i de miljöer som innehöll Daphnia. Det var ingen skillnad om proverna innehöll levande eller döda Daphnia.
- Den enda förklaring jag kan tänka mig är att flagellaterna reagerar på en kemisk signal. De är känsliga för något av de ämnen som Daphnia avger. Det vore naturligtvis spännande om vi kunde identifiera detta ämne, eftersom det skulle öppna möjligheten till ny experimentell forskning. Men det kommer att kräva stora arbetsinsatser och särskilda resurser, säger docent Hansson.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
Webmaster@info.lu.se
1996-10-24