Pressmeddelande från Informationsenheten vid Lunds universitet
6 maj 1997, Göran Frankel, tel 046-222 94 58

Fisklivet återhämtar sig i skånska vattendrag

Utrotningshotade fiskarter har börjat återhämta sig och havsöringen finns i fler vattendrag än tidigare. Det visar en omfattande inventering av fiskbeståndet som genomförts i de skånska vattendragen av Länsstyrelsen och Ekologiska institutionen vid Lunds universitet. Undersökningen är en bekräftelse på att vattenkvalitén har förbättrats de senaste decennierna.

På onsdagen redovisades de nya rönen för myndigheter, kommuner, vattenvårdsförbund och andra intressenter. Samtidigt föreligger undersökningens resultat i mer lätttillgänglig form i en pocketbok som kommer att säljas av Länsstyrelsen.
Poängen med undersökningen är att man har ett ”facit” att titta i. På 50- och 60-talen studerade lundaprofessorn Per Brinck och hans medarbetare förekomsten av fisk på över 200 ställen i de skånska vattendragen. Per Brinck elfiskade i dessa vatten. Det innebär att en svag ström sänds genom vattnet. Strömmen förlamar tillfälligtvis fisken, som flyter upp och kan räknas. Nu har en grupp ekologer under ledning av docent Christer Brönmark återvänt med modern elfiskeutrustning till de platser, där Brinck en gång gjorde sina undersökningar. Av över 200 lokaliteter finns ca 160 kvar; de övriga är uttorkade eller kulverterade. Med början 1994 har undersökningarna upprepats på dessa ställen och även utvidgats till områden som inte finns med i Brincks inventering.
Initiativet till undersökningen togs av fiskeridirektör Sten Andreasson på Länsstyrelsen. På 50-talet var han doktorand vid Lunds universitet. Hans forskning var inriktad på sötvattenfisk. Det var ett annat projekt än det Per Brinck drev, men Sten Andreasson kände väl till Brincks arbete och utnyttjade också data därifrån.
- När jag efter 20 år vid fiskeristyrelsen i Norrland återvände till Skåne var miljöförändringarna slående, berättar Sten Andreasson. Tornfalken hade kommit tillbaka, likaså var glada och grågås vanligare. Och vattendragen såg renare ut. Jag kom att tänka på Per Brincks stora arbete och tog kontakt med ekologerna i Lund.
- Det ledde till att vi startade en ny inventering av fiskebeståndet som också ger material till rent vetenskapliga projekt. Totalt har två miljoner kronor satsats i det här arbetet; det mesta kommer från vattenintressenter och forskningsfinansiärer. Inventeringen har bekräftat vår hypotes att öringen och de ”rödlistade” dvs utrotningshotade fiskarterna har ökat. Det visar att det arbete som lagts ner de senaste decennierna på vattenrening, fiskevård, nya regler för jordbruket m m har gett resultat. I en tid när det talas mycket om att slå vakt om den biologiska mångfalden har vi fått nya argument för att fortsätta och vidareutveckla miljövården.
Som en följd av utsläppen från industrier och hushåll försvann öringen på 60-talet från många skånska vatten. Per Brinck hittade öring i 61 lokaliteter. När forskarna begränsar materialet till enbart de ställen som Brinck inventerade kan de konstatera att öringen nu finns i 97 lokaliteter.
- I det tätbefolkade och industrialiserade Sydvästskåne är öringens återkomst särskilt anmärkningsvärd. På 60-talet fanns ingen öring kvar i Höje å och Saxån; nu finns den även där. Det är särskilt glädjande eftersom vi vet att öringen är mycket känslig och kräver ett väl syresatt vatten. Vi har också taget vattenkemiska prover och kan konstatera att syrgashalten nu är 8 - 10 mg syre/l i vattendrag, där syrgashalten på 60-talet var noll, säger ekologen Anders Eklöv.
- Samtidigt har småspiggen börjat minska . Det är en av de fiskar öringen tar. Spiggen tål dålig vattenkvalité och ökade då avloppsbelastningen var stor i våra vattendrag, säger hans kollega Christer Brönmark.
- Ål och lax har också ökat. Lax har vi t ex hittat i övre Stensån, Helge å och Kävlinge å. I de två sistnämnda vattensystemen saknas noteringar om lax de senaste decennierna.
Somliga utrotningshotade arter har ökat. Grönlingen är en liten bottenlevande fisk som på 60-talet bara fanns i tre lokaler. Nu har man funnit den i 15 lokaler. För andra hotade arter är läget oförändrat, t ex för sandkryparen. En annan hotad art är nejonögat som forsätter att minska. Enligt forskarna tyder inte alltid sådana minskningar på att vattnet fortsätter att försämras. Ett utsläpp i det förgångna kan ha långvariga effekter trots att skadliga kemiska ämnen försvinner ur vattensystemet. Nejonöga är ett exempel på en fisk som kräver lång tid för att återkolonisera ett vattendrag.
Ekotoxikologerna Per Larsson och Olof Berglund har också undersökt förekomsten av miljögifter i fisk, främst DDT och PCB. Det finns inga motsvarande mätningar att jämföra med i Brincks material. Däremot lät denne konservera en del fisk med tanke på framtida undersökningar. Forskarna hoppas att detta material ska kunna användas i deras analyser.
- Dessutom kommer originalhandlingar och prover från den senaste studien att deponeras i Zoologiska museets samlingar. Om 30 år är det kanske dags att göra en ny inventering av fiskebeståndet, säger Christer Brönmark.
_____________________________________________________________
För mer information kontakta docent Christer Brönmark 046/222 37 02 och fiskeridirektör Sten Andreasson 040/044/25 20 43. Den senare kan, om man så önskar, skicka den fullständiga rapporten.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
Webmaster@info.lu.se
1997-05-07