Pressmeddelande från informationsenheten vid Lunds universitet
Göran Frankel, tel 046-222 94 58, 25 november 1997

Synkrotronljus avslöjar bakterieproteins byggnad

En första etapp av utbyggnaden av synkrotronljusringen MAX II är nu avslutad. Under det senaste halvåret har ringen börjat producera forskningsresultat. Redan i juni när det första strålröret vid ringen togs i bruk bestämdes strukturen på ett komplicerat bakterieprotein.
På avdelningen för molekylär biofysik vid Kemicentrum, Lunds universitet, bestämmer man proteiners tredimensionella struktur med hjälp av NMR (kärnmagnetisk resonans) och röntgendiffraktion (kristallografi). MAX II är för avdelningens forskare ett nytt hjälpmedel att göra detta.
- MAX-lab är en mycket kraftfullare röntgenkälla än vad vi förfogar över, säger professor Anders Liljas vid avd för molekylär biofysik. Det betyder bl a en mycket hög upplösning. Vi började arbeta med MAX II i juni i år, och det första protein vi bestämde strukturen på finns i ribosomen hos en bakterie. Ribosomer är cellernas fabriker för proteintillverkning och innehåller mycket komplicerade strukturer. Vi hade försökt bestämma just denna struktur i ett år. Vid MAX-lab tog uppgiften en vecka. Det är alltså ett hjälpmedel med mycket stor potiential.
Synkrotronljus är ett oerhört intensivt ljus som uppstår när elektroner nära ljushastigheten tvingas in i en krökt bana. Detta åstadkoms med kraftfulla magneter. På MAX-lab - Det Nationella elektronacceleratoraboratoriet för Kärnfysik och Synkrotronljusforskning - finns det två ringar. MAX I togs i drift 1986. Den har en omkrets på 32 meter, medan MAX II har en omkrets på 90 meter. MAX II invigdes den 15 september 1995 av kung Carl Gustav. Det är en unik synkrotronljuskälla av ett slag som endast finns på ett par ställen i världen, nämligen Berkeley i Californen och Trieste i Italien. Tack vare en innovativ design blev det ekonomiskt möjligt för Sverige att bygga detta avancerade laboratorium.
För att man ska kunna använda synkrotronljuset för experiment måste det ledas ut från ringen via ett strålrör. Vid MAX I finns ett tiotal strålrör där svenska och utländska forskargrupper avlöser varandra. I dag kostar en strålrör med alla tillbehör ca 20 miljoner kronor. Utbyggnaden av ringarna med strålrör är därför en process som kräver tid och ekonomisk planering.
Det strålrör där man nu bestämmer proteinstrukturer är det första som blivit färdigt för praktiskt bruk vid MAX II. Under det närmaste året är installationen av ytterligare några strålrör klar. Hittills är sju strålrör planerade vid MAX II.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
Webmaster@info.lu.se
1997-11-28