Pressmeddelande från informationsenheten vid Lunds universitet
Göran Frankel, 046-222 94 58,               98-04-15

Goran.Frankel@info.lu.se

Kampen att överleva hård
för den mindre hackspetten

Ett stabilt parförhållande, ett gott revir och god tillgång på mat är avgörande för den mindre hackspettens överlevnad. I dag minskar dessa fåglar snabbt i antal. I nio år har ekologer från Lunds universitet studerat "småspetten" vid den småländska sjön Möckeln. Det har bland annat skett genom att fästa radiosändare på dem och genom att röntga de kvistar där de söker efter föda. Nu vet man mer om hotet mot "småspetten".
Den mindre hackspetten (Dendrocopos minor) väger i genomsnitt 24 gram vilket endast är en fjärdedel av vikten hos den vanliga större hackspetten. Liksom sin större släkting hackar den ut bohål i trädstammarna. Varje fågel, hona såväl som hane, har sitt eget hål. Sedan 1989 har 17 revir vid Möckeln tålmodigt bevakats av Ulf Wiktander och Ola Olsson. I dagarna disputerar de på var sin doktorsavhandling som belyser olika aspekter av småspettens liv.
Men tonvikten ligger på häckningsperioden och fåglarnas reproduktionsförmåga. Ulf Wiktander har funnit att småspetten ofta misslyckas med reproduktionen. De 17 reviren har haft åtskilliga invånare genom åren, och av dessa par har 34% inte fått någon avkomma som lyckats överleva. I 10% av fallen lyckades honan inte ens lägga ägg, trots att paret hade gjort i ordning boet.
- Småspetten är vanligen monogam, vill behålla sin partner. Men livstiden är kort. Många överlever bara en häckningssäsong; genomsnittet ligger på två säsonger. Det betyder att småspetten ofta tvingas söka en ny partner, och det nya paret misslyckas ofta med sitt första reproduktionsförsök. Gamla och samspelta par är framgångsrika. Honan lägger upp till sex ägg, ibland mer. Dessa gamla par får dessutom sin avkomma mycket tidigt under häckningssäsongen - ju tidigare, desto större tycks överlevnadschanserna vara, säger Ulf Wiktander.
Den lilla fågeln kan ha mycket stora revir; 50 - 100 hektar är vanlig storlek. Ett sådant område skulle kunna ha försörjt ett tiotal par av den större hackspetten. Men den senare fågeln är till skillnad från småspetten mera av en allätare. Småspetten lever under vinter och vår av skalbaggslarver i tunna, döda kvistar på levande träd. Äggen läggs när eken slår ut. Ungarna föds upp på mätarlarver, bladlöss och annat som föräldrarna hittar i bladverket.
Ola Olsson har studerat småspettarnas jakt på föda, framför allt under den kritiska perioden innan häckningen börjar.
- Småspettarna är mycket effektiva. Det tar bara två sekunder innan de lämnar en kvist som de upptäckt inte innehåller någon föda. Själv har jag också med tiden lärt mig känna igen sådana kvistar. Hur barken ser ut, hur fuktig grenen är och så vidare... Men lika skicklig på att hitta larver som en småspett blir jag aldrig.
Ola Olsson kan dock något som småspetten inte kan. Han kan röntga kvistar som fågeln suttit på för att se om den lämnat kvar några skalbaggslarver. Det har gjorts med en gammal mammografiutrustning på Lunds lasarett.
- Medeltiden på grenarna och medelantalet kvarlämnade byten visade ett starkt samband med individens häckningsframgång. En nöjd och välnärd fågel äter inte upp alla larver i grenen utan flyger vidare. När födotillgången är god ägnar sig småspetten åt annat. Den putsar fjädrarna, spanar efter hökar, hackar bo - allt är aktiviteter som befrämjar framgångsrik reproduktion, konstaterar Ola Olsson.
Ju större inslagen är av lövskog i ett skogsbestånd, desto större är chansen att det finns småspett där. Ek utnyttjas mycket. Lind och bok är också värdefulla i reviret men för att komma till anvädning ska de vara talrikt representerade. Björk och al är värdefulla tillskott under vissa år. När björk och al har blommat brukar nämligen småspetten leta larver av alhängemal under barken.
- Modern skogsodling gynnar inte småspetten. Träden hinner inte bli tillräckligt gamla, innan de fälls, och en variationsrik skog med olika trädslag motverkas. Det vore värdefullt om skogsägarna kunde förmås att låta en del äldre lövträd av olika arter stå kvar här och var, menar Ola Olsson.
En överraskning för Olsson och Wiktander var att den till synes monogama och trogna småspetten i vissa fall faktiskt idkar månggifte. Honan lade då sina ägg i två revir och alternerade mellan dessa båda bon; det förekom t o m att hon lagt ägg i tre bon. Förutsättningen för detta är att hanen också ruvar på äggen och sköter ungarna. Och det gör han - han lägger ner mer tid på detta än honan.
Men hanen är inte "bedragen". Ulf Wiktander har gjort faderskapsbestämningar på äggen. Det visar sig att hanen alltid själv är far till den avkomma han vårdar.
Därmed är år av vetenskapligt arbete för Olsson och Wiktander slutförda.
- Vi hoppas att vårt arbete också kan bidra till att rädda småspettens överlevnad i Sverige, säger de.

Ulf Wiktander träffas på tel 046-222 38 19 eller 12 88 90. Han disputerade fredagen den 3 april på avhandlingen Reproduction and survival in the lesser spotted woodpecker. Effects of life history, mating system and age. Ola Olsson träffas på tel 046-222 38 19 eller 0451-631 88. Han disputerar fredagen den 17 april på avhandlingen Through the eyes of a woodpecker: understanding habitat selection, territory quality and reproductive decisions from individual behaviour.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
Webmaster@info.lu.se
1998-04-15