Pressmeddelande från informationsenheten vid Lunds universitet
Göran Frankel, 046-222 94 58,               98-06-02

Goran.Frankel@info.lu.se

Bioenergin både skonsam
och konkurrenskraftig

Biomassa utmålas ibland som ett dåligt energialternativ. Skogarna kommer att berövas sin artrikedom, och genom långa transporter av träflis kommer man att släppa ut lika mycket koldioxid som man sparade in på att överge olja och kol. För Pål Börjesson vid LTH, Lunds Tekniska högskola, är det en nidbild. Han blir i dagarna doktor på hur man på ett bärkraftigt sätt använder bioenergi - och han är övertygad om att biomassa rätt utnyttjad både minskar utsläppen av växthusgaser och är skonsam mot den lokala miljön.
Pål Börjesson är knuten till institutionen för miljö- och energisystem. Bakgrunden till att många vill satsa på energiskog, energigrödor och förbränning av skogsavfall är att man inte vill bidra till växthuseffekten genom för stora utsläpp av koldioxid. Fossila bränslen som olja, kol och naturgas svarar för mer än 70% av alla koldioxidutsläpp. Redan i dag produceras i Sverige 80 TWh energi per år från biomassa, vilket motsvarar 15% av den totala energitillförseln. Utan att ha gjort något vetenskapligt scenario över utvecklingen tror Pål Börjesson att det är möjligt att öka energitillförseln från bioenergi till ca 200 TWh år 2015.
- Hälften av detta kommer från odling av fleråriga energigrödor, främst Salix, och det övriga från skogsavverkning, säger Pål Börjesson. Ettåriga energigrödor som vete och raps kan nog avföras från debatten. De är inte lika kostnadseffektiva och miljövänliga. Man bör framför allt använda biomassan till produktion av el och värme. Den blir särskilt effektiv om man i fjärrvärmeverken producerar el och värme samtidigt. Däremot får man inte en lika kraftig reduktion av koldioxidutsläppen, när biomassan används för att framställa drivmedel.
Pål Börjesson är kritisk till den bild av bioenergin som tonat fram i massmedia.
- Ett tag liknade den nästan en kampanj, säger han. Man drog fram negativa konsekvenser som byggde på att man använde de allra sämsta lösningarna; de verkligt bra metoderna diskuterades inte. Man har kunnat läsa beskrivningar där skribenten uppenbarligen har tänkt på vedeldning i små villapannor. Så tänker naturligtvis inte fackmännen. De är inställda på storskalig förbränning av träflis i anläggningar som är tekniskt anpassade för just detta.

Korta transporter
Hur stora blir då koldioxidutsläppen när biomassan transporteras? Pål Börjesson har räknat ut att för att producera och transportera avverkningsrester från skogen - toppar och grenar - halm och Salix går det åt fyra till fem procent av den skördade biomassans energiinnehåll. Av detta beror bara en enda procent på transporten.
- Biomassan transporteras ju inte hundratals mil som oljan, konstaterar Pål Börjesson. Framtida transporter av biomassa behöver inte bli längre än i genomsnitt 40 km; dagens transporter av träflis är cirka 80 km. Att den genomsnittliga transportsträckan förkortas beror på att man kommer att utnyttja åkermark, och denna brukar ju ligga nära tättbefolkade områden där det också finns förbränningsanläggningar
- I de fall där längre transporter blir nödvändiga är det olönsamt att köra med lastbil mer än 10-15 mil. Omlastning till det miljövänligare altnerativet tåg blir lönsamt.
Artrikedomen i skogarna kommer endast att påverkas i liten omfattning; ett ökat uttag av avverkningsrester från skogen sker i huvudsak i barrskog efter slutavverkning. Det är viktigare att bevara de artrikaste skogsmiljöerna. De finns i lövskog och områden med gammal ved.
Odling av fleråriga energigrödor kan dessutom minska jordbrukets belastning på miljön. Näringsläckage och erosion minskar. Salix och energigräs kan utnyttjas för rening av avloppsvatten, lakvatten och avloppsslam. Tungmetallhalten i åkerjorden -bl a av kadmium - kan reduceras genom Salixodling. Om man beaktar dessa lokala miljövinster i de ekonomiska kalkylerna blir energigrödorna mycket konkurrenskraftiga gentemot andra bränslen.
Pål Börjesson sammanfattar sin strategi för att utnyttja bioenergi i Sverige i tre huvudpunkter:

1 Ersätt fossila bränslen i befintliga värmeanläggningar och kombinerade el/värmeanläggningar.

2. Öka samproduktionen av el och värme i fjärrvärmesystem i tätbefolkade områden och i massaindustrin i skogsregioner.

3. Producera drivmedel i glesbefolkade områden med överskott av biomassa.

Pål Börjesson träffas på tel 046-222 86 42 eller 0451-403 05. Han disputerar den 5 juni. Hans doktorsavhandling heter Biomass in a Sustainable Energy System.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
Webmaster@info.lu.se
1998-06-05