Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  99-06-08
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Kemiskt detektivarbete
fäller sexuell bedragare

Orkidéer av släktet Ophrys använder sig av sexuellt bedrägeri för att bli pollinerade. Det är en gammal hypotes men först nu har man kunnat visa att den stämmer. I ett nytt nummer av den prestigeladdade vetenskapliga tidskriften Nature rapporteras om ett kemiskt och ekologiskt detektivarbete som visar att hypotesen stämmer. Ophrys är skyldig.

Studien har gjorts ett samarbete mellan österrikiska, tyska och svenska forskare. En del av analysen av OhprysÇ förförelsekonster har utförts av professor Christer Löfstedt och docent Bill Hansson på avdelningen för kemisk ekologi/ekotoxikologi vid Lunds universitet.
Det finns ett flertal arter av Ohprys i Europa. En av dem, Ophrys insectifera, finns även i Sverige och är på svenska känd som "Flugblomster". Som många andra blommande växter förökar sig Ophrys genom att locka till sig insekter, men det sker under falska förespeglingar. Blomman ser ut som en insekt; exempelvis reflekterar dess läppar ljus på samma sätt som insektsvingar. Den lockar till sig stekelhannar som försöker kopulera med den. Under försöken fastnar pollen på stekelns huvud. I nästa blomma den besöker avsätts pollenet på pistillmärket. En svensk entomolog, professor Bertil Kullenberg, lanserade redan på 50-talet hypotesen att Ophrys inte bara lurades med sitt utseende. Han antog att den också avsöndrade samma sexuellt retande doftämne som stekelhonorna avger. Men trots ett mångårigt sökande har man inte lyckats identifiera detta doftämne.
Den nu aktuella undersökningen har inte gjorts på den svenska Ophrys-arten utan på Ophrys sphegodes som finns i Mellan- och Sydeuropa.
- Många orkidéer är väldoftande, och därför har många forskare undersökt olika slag av doftande molekyler som Ophrys avger men utan resultat, säger Christer Löfstedt. Vi frågade i stället insekten om vad den "tände" på, och den svarade att det var en blandning av kolväten, en grupp av föreningar som är så vanligt förekommande att ingen brytt sig om att undersöka den i detta sammanhang.
Lundaforskarna använde en teknik som numera förekommer runt om i världen men som man har mycket lång erfarenhet av just i Lund. Man mäter den elektriska aktiviteten i antenner från stekelhannar. Antennerna har utsatts för olika komponenter av de doftämnen som honorna avger. När antennerna blir stimulerade resulterar detta i en mätbar elektrisk signal. På det sättet har forskarna i Lund hittat de kritiska föreningarna och visat att de även finns hos blomman. Forskarna har dessutom kunnat bekräfta sina rön genom att framställa feromonet syntetiskt och visa att detta ger upphov till samma antennsignaler som doften från blomman.
______________________________________________________
Christer Löfstedt är anträffbar för mer information på 070-511 94 81.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
99-06-08