Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  99-09-02
Britta Collberg 046-222 31 58
Britta.Collberg@info.lu.se

Lundadoktorander ger
handledarna högt betyg

Doktoranderna vid Lunds universitet (LU) ger handledarna gott betyg. Samarbetet fungerar bra och doktoranderna får stöd och hjälp med problem som rör utbildningen. Men det finns också kritik. Doktoranderna tycker att institutionerna är dåliga på att hantera konflikter. Kvinnorna ser allvarliga brister i jämställdheten. Och de doktorander som själva finansierar sina studier med lån är missnöjda på flera punkter.

Det här visar en enkät bland doktoranderna vid Lunds universitet. Doktorander som vårterminen 1998 forskarstuderade på minst 10 procent har haft möjlighet att svara. Den så kallade Doktorandbarometern, där doktorander frågar doktorander om deras erfarenheter av universitetet, är ett samarbete mellan universitetet och studentkårerna.

Förhandsinformationen innan man blir antagen till forskarutbildningen anses överlag dålig. Bra omdömen i sammanhanget får dock lärarna som stödjer och uppmuntrar studenter att börja forska. Informationen i slutet av utbildningen anses viktig, men bristfällig. Doktoranderna vill ha mer hjälp att knyta kontakter och orientera sig på den framtida arbetsmarknaden, både inom och utom universitetet. Särskilt missnöjda med näringslivskontakterna är naturvetarna.

Forskarutbildningen består av en kursdel och en avhandlingsdel. Många jurister liksom en hel del medicinare tycker att kursdelen är för liten, medan en stor del av humanisterna tycker tvärtom. De flesta doktorander är tillfredställda med kursernas innehåll och utformning. Jurister och medicinare efterlyser dock större bredd i kursutbudet och bättre möjlighet till fördjupning.
Majoriteten av Lunds universitets doktorander har positiva erfarenheter av avhandlingsarbetet. De har själva kunnat välja avhandlingsområde och haft god hjälp av sin handledare att formulera ämnet. De flesta anser att kraven på forskarutbildningen är lagom högt ställda. Mer än hälften av humanisterna anser dock att kraven är för höga, medan 25 procent av juristerna anser att kraven är för lågt ställda.
Doktoranderna lägger stor vikt också vid seminarierna. Dessa får genomgående godkänt. Undantaget är återigen juristerna, som är missnöjda både med utbudet av seminarier och med det sociala klimatet.

Forsknings- och arbetsmiljön som helhet får höga betyg av doktoranderna - de flesta är nöjda med tillgången på arbetsrum, telefoner, datorer, kontakten med andra forskare, möjligheten att åka på konferenser etc. Kritiken gäller - liksom tidigare i motsvarande enkät bland universitetets lärare - förmågan att hantera konflikter på arbetsplatsen. Prefekterna anses - med få undantag - dåliga på att ge stöd och hjälp med problem som rör utbildningen. Denna brist anses allvarlig. Generellt tycker de flesta dock att den allmänna trivseln på institutionerna är god - återigen med undantag för juristerna som ger bottenbetyg.

Juristerna utmärker sig genomgående i enkäten som de mest missnöjda.
Deras kritik går igen också i de frågor som handlar om de färdigheter man erövrar med forskarutbildningen. Generellt tycker universitetets doktorander att de får en gedigen träning i kritiskt tänkande och i vetenskaplig metod. Undantaget är juristerna. De saknar också träning i att presentera sin forskning för andra än rent vetenskapliga målgrupper - något som också samhällsvetare och humanister vill ha mer av. Både jurister och humanister efterlyser större möjligheter att forska tillsammans med andra inom ramen för projekt. När det gäller färdigheter är teknologer, naturvetare, medicinare och teologer mest nöjda.

Alla doktorander ska ha en individuell studieplan som ska följas upp årligen. Bland juristerna uppger nästan 70 procent att de saknar individuella studieplaner, medan 87 procent av teologerna har det. Teologerna är generellt den enda fakultet där doktoranderna är helt tillfreds med den allmänna studieplanen för forskarstuderande. Humanisterna tycker att den allmänna studieplanen är viktig men är inte tillfredställda med den.

Jämställdheten lämnar en del övrigt att önska, och här visar barometern intressanta skillnader. Över femtio procent av männen anser att båda könen har lika goda möjligheter att avancera på institutionen. Bara 30 procent av kvinnorna tycker att det stämmer, och mer än 30 procent anser att påståendet är direkt felaktigt.
Inflytande över utbildningen är en viktig fråga. Den Studentbarometer som gjordes bland grundutbildningsstudenterna för några år sedan, visade på ett utbrett missnöje. Doktoranderna är inte lika missnöjda, men heller inte helt nöjda. Det finns en uppenbar önskan om bättre insyn och mer att säga till om inom forskarutbildningen.

Finansieringen skiljer sig mycket åt mellan fakulteterna. En klar majoritet av teknologerna, naturvetarna och juristerna har sin försörjning ordnad genom utbildningsbidrag eller doktorandtjänst. Vid övriga fakulteter har bara 30-40 procent sin försörjning ordnad på detta sätt. Bland samhällsvetare, humanister och teologer har cirka en tredjedel inte finansieringen löst för återstoden av sin forskarutbildning och många har sina studier bara delvis finansierade. Doktoranderna som finansierar sin forskarutbildning själva med studiemedel är mer negativa än övriga i många frågor.


För frågor kontakta Eva Gunnarsson, Utvärderingsenheten, tel nr 046 - 222 79 04.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
99-09-02