Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  99-09-30
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Inbyggd polarisator hjälper
spindlar att orientera sig

Det är känt att spindlar kan orientera sig med hjälp av polariserat ljus. Nu har zoologer i Lund upptäckt att stenhuggspindeln inte bara ”ser” polariserat ljus utan själv aktivt polariserar ljuset. Det är som om den vore utrustad med inbyggda solglasögon. Det är första gången man upptäcker ett sådant kompassorgan. Rönen publiceras i dag i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature.

Huvudförfattare till artikeln är doktoranden Marie Dacke som har undersökt spindelns beteende samt ögonens struktur och beteende.

- Det var egentligen en slump att vi hittade detta märkliga spindelöga, säger Marie Dacke. Min handledare, professor Dan E Nilsson behövde en jaktspindel men fick av misstag med sig en stenhuggspindel. Spindlar har åtta ögon. När han i mikroskop tittade på de två ögon som sitter på huvudets ovansida upptäckte han att dessa inte var försedda linser. Det var som om en fönsterruta täckt ögat och man hade full insyn mot näthinnan och andra inre strukturer.

Spindlar har i princip samma ögon som vi människor, dvs kameraögon. En lins bryter ljuset och fokuserar det mot näthinnan. Med en ”fönsterruta” syns världen i cinemascope; man ser 120% av himlen. Men synskärpan blir mycket dålig.

Stenhuggspindeln är vanlig i Sverige. Den är en och en halv centimeter. Den brungråa spindeln lever bland stenar och strån och är ganska svår att upptäcka. Mest aktiv är den i solnedgången.
Ljus är en elektromagnetisk vågrörelse som svänger i flera plan. Om ljuset är polariserat svänger det mest i ett plan eller endast i detta plan. Många insekter, däribland spindlar, använder sig av sådant ljus för att orientera sig. Med ögon specialiserade att uppfatta polariserat ljus ser de ett mönster på himlen som ändras så fort de själva ändrar rörelseriktning.

- Liksom katter har spindlar ofta ett reflekterande lager inne i ögat, berättar Marie Dacke. Deras ögon kan alltså lysa tillbaka när de träffas ljus. Reflektionen sker bakom näthinnan. Ljuset passerar alltså igenom näthinnan och reflekteras ut igen. Vad vi upptäckte var att det återkastade ljuset var flera gånger mer polariserat än det ljus som föll in i ögat. Det är därför Natures redaktion är angelägen att publicera den.

- Exakt hur polariseringen går till vet vi inte. Men vi vet vad den har för funktion. Den förstärker den riktning av polariserat ljus som varje öga är mest känsligt för, säger Marie Dacke. Skillnaden i polariseringsgrad mellan två ögon kan bli mycket stor och göra det lättare för spindeln att urskilja mönstren på kvällshimlen.

En annan av zoologerna i Lund, dr Eric Warrant, har undersökt hur stenhuggspindelns neurofysiologi ser ut. Det är en grannlaga uppgift eftersom ett högt tryck råder i spindelkroppar. Spindlarna har detta övertryck i stället för ett hårt yttre skelett. Övriga artikelförfattare är A D Blest, Australian University, Canberra, M F Land, University of Sussex, England, och D C O`Carroll, Washington University, USA.

Marie Dacke finns på zoologiska institutionens avdelning för funktionell morfologi. Hon träffas på tel 046-222 93 40 eller 211 00 47. E-post: Marie.Dacke@zool.lu.se


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
99-09-30