Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  99-12-03
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Jakt på föda, honor och blommor
- allt kräver specialdesignade ögon

Hur en insektsarts ögon utformas beror på artens behov. I en ny doktorsavhandling från Lunds universitet analyseras designen av facettögon som kan vara mycket olika t o m hos närbesläktade arter. Hos en art av dagsländhanar är ögonen höga och smala som konservburkar - hos en annan dagsländeart ligger facettögonen som en hjälm på huvudet ovansida.

Det finns två dominerande typer av ögon i djurvärlden: kameraögon och facettögon. Kameraögat har en enda lins som fokuserar en bild på ögats näthinna, medan facettögon består av många delögon som var och en har en lins. I dag vet man mycket om kameraögon men betydligt mindre om facettögon. Den vanligaste typen av facettöga kallas appositionsöga. Varje ljuskänlig enhet i ett sådant öga får bara ljus från en lins, vilket betyder att ögat inte kan samla så mycket ljus och därför fungerar dåligt i mörker. En annan typ av facettöga kallas superpositionsöga. Där kan ljus från en viss riktning kastas via tusen facettlinser till en och samma ljuskänsliga enhet. Det är med andra ord ett ljuskänsligare öga som fungerar bra i mörker.

Pär Brännström vid Zoologiska institutionen har undersökt superpositionsögon som är specialiserade för olika ändamål. Det är ett studium som fört honom till såväl Borneo som Sydamerika.

- Vissa grundprinciper för facettögonens uppbyggnad som man hittills tagit för givna stämmer inte, konstaterar Pär Brännström som också visar hur olika utformningen av ögonen kan vara beroende på artens behov.

Dagsländehanarna är ett exempel på det. De har ett par ögon överst på huvudet som endast är till för att kunna upptäcka honor när dessa avtecknar sig mot himlen. Evolutionen har dock designat ögonen på olika sätt hos två närbesläktade arter. Hos en art kallad Cloeon inscriptum svärmar hanarna i skogen. De har inte så stort synfält mot himlen. Facettögonen ser ut som två konservburkar. Upplösningen är hög men det sammanlagda synfältet är bara 56. Cloeon simile rör sig i områden med friare sikt. Ögonen ser ut som en hjälm på huvudet. Upplösningsförmågan är dålig men synfältet är 140 - det täcker alltså nästan hela himlen från horisont till horisont.

Snabelsvärmaren är en fjäril som är aktiv på natten. Den står stilla som en kolibri i luften och suger nektar från blommor med sin snabel. För att kunna fixera blomman i flykten är dess superpositionsögon utrustade med med binokulärt seende i nedre delen av synfältet. Med denna del av ögat gör insekten avståndsbedömningar.

Det är bara några exempel på de arter som Pär Brännström har undersökt. Sammantaget syftar avhandlingen till att ge en bättre generell förståelse av superpositionsögonens design.

 


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
99-12-03