Pressmeddelande från informationsenheten vid Lunds universitet
Göran Frankel, 046-222 94 58,               99-03-16

Goran.Frankel@info.lu.se

Rudornas förvandlingsnummer
synat i ny doktorsavhandling


Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. I närvaro av gädda eller annan rovfisk kan rudor ändra kroppsform, så att rovfiskens käftar får svårare att greppa dem. Denna upptäckt gjordes vid ekologiska institutionen på Lunds universitet 1992 och väckte då stor internationell uppmärksamhet. Nu visar ny forskning att det är rovfiskarnas lukt som utlöser förändringen.


Det är väl känt att det finns två typer av rudor: de högryggade och de lågryggade. Under fältförsök upptäckte dr Christer Brönmark att när rovfiskar sattes ut bland lågryggade rudor började dessa ändra form och bli puckelryggiga. Förvandlingen tar cirka två månader.
- Det var första gången man kunde konstatera att ett ryggradsdjur försvarade sig genom att ändra form. Sedan dess har man också funnit att grodlarvernas stjärt förändras när det finns trollsländelarver i vattnet, berättar Lars Pettersson vid avdelningen för zooekologi.
Lars Pettersson har fortsatt att undersöka vad det är egentligen är som händer med rudorna och vilken roll förändringen spelar. Resultaten presenteras i en doktorsavhandling på fredag. Bl a har han kunnat visa att de högryggade rudorna inte är rovfiskarnas favoriträtt. Om de kan välja bland hög- och lågryggade rudor föredrar de lågryggade fiskar, trots att de högryggade rudorna vanligen innehåller mer mat. Det stämmer med observationer man tidigare gjort på vilka byten gäddorna föredrar. Om gäddor kan välja mellan mört och den mera högryggade braxen, föredrar de att ta mört.
- Gäddorna får helt enkelt inget grepp om de högryggade rudorna. Spåren av misslyckade försök att hugga tag i dem framträder i form av ärr på pucklarna, konstaterar Lars Pettersson.

Avslöjande fiskdiet
Rudorna behöver inte se sina fiender för att de ska börja förändra sin kroppsform. Lars Petterssons forskning visar att de känner rovfiskarnas "lukt" och att denna lukt är kopplad till rovfiskarnas diet. Försök visar att rudorna inte reagerar på abborrar som lever på en diet av fjädermygglarver. Men om abborren övergår till att äta fisk svarar rudorna med att ändra form. Mycket talar för att rudorna identifierar rovfisken med hjälp av ett kemiskt alarmsystem. När rovfisken attackerar sitt byte och skadar dess frigörs en specifik varningssubstans i vattnet. Ämnet kan också komma ut i vattnet via rovfiskens avföring. Många andra fiskar kan på liknande sätt märka att deras fiender finns i närheten.
Lars Pettersson har också visat att skyddet i form av förändrad kroppsform inte är en kostnadsfri förmån. Puckelryggen medför att vattenmotståndet blir större. Det krävs mer energi för att simma, och därför rör sig de högryggade rudorna långsammare än de lågryggade. Å andra sidan gör de av med mindre energi när de vilar, eftersom deras ämnesomsättning är långsammare än hos de lågryggade rudorna.
Totalt sett blir därför energibalansen ungefär densamma hos de båda varianterna. Men det finns en annan allvarlig nackdel. När det är gott om byte förser sig såväl de högryggade som de lågryggade rudorna. Men när det är ont om byte och konkurrensen växer klarar sig de högryggade sämre. De är krävande att simma omkring och leta efter födan och därför tillväxer de högryggade sämre och får inte lika stor avkomma som de lågryggade rudorna.


Lars Pettersson disputerar fredagen den 19 mars. Hans doktorsavhandling heter Phenotypic plasticity and the evolution of an inducible morphological defence in crucian carp. Lars Pettersson nås på tel 046-222 37 04 eller 0707-195 772.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
Webmaster@info.lu.se
1999-03-18