Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2000-03-24
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Växter ”matar” varandra
via gemensamt rotsystem

Växter som producerar avkomma utan sexuell befruktning klarar sig bra i tuffa subarktiska miljöer där det är ont om näring. De överlever bl a genom att ”mata varandra” via sitt gemensamma rotverk. Rotsystemet är mycket anpassningsbart och reagerar på hur god den lokala tillgången på näring är. Det visar en ny doktorsavhandling från växtekologiska avdelningen vid Lunds universitet.

Det handlar om s k klonala växter som förökar sig genom revor eller rotutskott. Exempel på sådana växter är blåbär, lingon, jordgubbar, vitsippor och svåra ogräs som kirskål och kvickrot. Tina D«Hertefeldt har undersökt vad det är för strategier sådana växter följer när näringen ska fördelas.

- Vi antog att det ÓkostarÓ så mycket för växterna att transportera näring att i en näringsrik miljö blir transporterna korta men i en fattig miljö blir de långa. Jag har gjort försök med sandstarr som växer i näringsfattig sand, och de visar att vatten transporteras långa sträckor och att en hög procentandel av näringen delas mellan dotterskotten, berättar Tina D«Hertefeldt.

I en åtta meter långt reva av sandstarr kunde t ex Tina D«Hertefeldt följa flera meter långa rotutskott som ändade i en grupp av dotterskott i en särskilt näringsfattig zon. I ett sådant kalt område fick de unga skotten näring och vatten via rötter som var kvar på gamla sandstarrsskott. Näringen transporterades till de unga gröna skotten. Men näringen gick också i den andra riktningen. De gröna skotten skickade kolhydrater tillbaka till de gamla delarna av beståndet - produkter som de inte utvunnit ur marken utan genom fotosyntes av solljuset.

På det sättet fungerar beståndet nästan som en enda sammanhängande organism som täcker ett stort område. Tina D«Hertedfeldt har också undersökt plattstarr som växer i sankare och näringsrikare miljö. Där är näringstransporterna kortare och det enskilda dotterskottet för en självständigare tillvaro. Med en annan ört, ekorrbär, kunde de klonala växternas anpassningsförmåga studeras i olika miljöer. Olika strategier användes i näringsfattig och näringsrik bokskog.

En svaghet i sammanhängande växtsystem skulle kunna vara att svamp- och virusinfektioner sprids snabbt i systemet och får förödande konsekvenser.

- Men några sådana nackdelar har jag inte sett, säger Tina D«Hertefeldt. Infektionen spreds inte; i stället försvarade sig växterna genom att ändra sitt växtsätt. De producerade färre och längre grenar.

- Frågan om infektioner hos klonala plantor är av stort praktiskt intresse. Dels kan sådana kunskaper användas för att bekämpa ogräs som kvickrot och kirskål, dels kan växtföljden i naturmarker ändras av att växter blir infekterade. Infektioner har också visat sig kunna slå ut planteringar av sandbindande växter som sandstarr och sandrör, arter som används för att binda rörliga sanddyner.






Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2000-03-24