Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2000-05-23
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Färdskrivare” i fågelfjäder
kan nu avläsas av ekologer

Nu räcker det med en fjäder för att avslöja var en fågel befann sig för flera månader sedan och vilken föda den då levde på. Det har blivit möjligt genom analys av stabila, naturligt förekommande isotoper i fjädern. Två forskare vid Ekologiska institutionen vid Lunds universitet är först i Europa om att använda metoden på fåglar. De har tillämpat den för att kartlägga lövsångarnas flyttningsmönster och visat att den fungerar.

En fågelfjäder byggs upp av proteinet keratin. Detta består av aminosyror som bildas från den föda fågeln intar. Man skulle kunna säga att de isotoper som finns i aminosyrorna nu kan läsas som ett slags ”färdskrivare”. Med den nya metoden har man i USA gjort några studier på olika arter av skogssångare. Bl a har man kunnat avgöra hur långt norrut en individ befunnit sig under tiden för ruggning och häckning. Ju längre norrut fågeln befunnit sig när en fjäder växer ut desto mindre tungt väte innehåller fjädern - en följd av förändrade isotopkvoter i nederbörden. Förhållandet mellan normala vätet och deuterium - tungt väte - i en fjäder kan därför avslöja var en individ har häckat.
Den nu aktuella studien på lövsångare har gjorts av zooekologerna Susanne Åkesson och Staffan Bensch. De sydsvenska lövsångarna övervintrar i västra Afrika. De som flyttar från norra Sverige använder en annan rutt och flyger till de centrala och södra delarna av Afrika. Mätningarna av förhållandet mellan kolisotoperna 13C och 12C och kväveisotoperna 15N och 14N visar att ”isotopsignaturen” klart skiljer sig åt mellan de båda häckningsgrupperna.
- Vid 62:a latituden - i höjd med Hälsingland kan man se att lövsångarna ändrar karaktär, berättar Staffan Bensch. Vingpennorna blir längre och kroppen något större. Det är en successiv förändring; man kan inte vara säker på vem som flyttar till Sydafrika eller Västafrika enbart genom en bedömning av de yttre tecknen. Om man tillämpar isotopmetoden ser man emellertid en mycket skarp geografisk gräns mellan de båda grupperna. Det är bara i en smal zon som de lever sida vid sida.

Effektivare än ringmärkning
Det klassiska sättet att ta reda på var fåglarna häckar är ringmärkning. Men denna metod ger ofta dålig utdelning.
- Man vet, säger Susanne Åkesson, att svartvita flugsnappare häckar någonstans söder om Sahara. En miljon fåglar har ringmärkts genom åren. Men bara en enda gång har det kommit en rapport från tropiska Afrika! 800.000 lövsångare har ringmärkts och från Europa finns det åtskilliga rapporter men bara ett fåtal från Afrika. Få är där beredda att offra pengar på en postförsändelse till oss i Sverige. Och fortfarande finns det flera ovanliga arter som man inte alls vet var de häckar. Vi har visserligen ännu ingen ”isotopkarta” över hela världen men det är ingen tvekan om isotopmetoden öppnar ytterst spännande möjligheter.
Kolisotopkvoten kan berätta om fågeln bytt fjädrar i ett blött eller torrt område; fotosyntesen ser olika ut hos växter i dessa båda miljöer. Kväveisotopkvoten avslöjar var i näringskedjan födan befinner sig. Det tunga kvävet blir mer och mer dominerande ju högre upp i näringskedjan man kommer; halten är låg för en bladlus som lever av växter men högre för rovdjur som t ex en spindel.
De båda lundaforskarna fortsätter med sina studier av lövsångarna och ska nu också mäta på väteisotoper för att se hur långt fåglarna flyger. Man är nyfiken på hur avkomman beter sig om den ena föräldern är en ”västafrikan” och den andra är en ”sydafrikan”.

Kväveisotoper på laxvandring
Isotopsmetoden har nyligen också tillämpats på andra djur än fåglar. Kväveisotoperna i havet har en annan fördelning än kväveisotoperna i floder. När laxen går upp i vattendragen och äts upp av björnar och andra djur sprids denna ”kvävesignatur” . I den arktiska fjällvärlden har amerikanska forskare hittat den i ett bälte 100 - 150 km längs med vattendragen.
Tack vare tre miljoner kronor från Wallenbergsstiftelsen har Ekologiska institutionen i dagarna kunnat införskaffa en mass-spektrometer av typen IRMS (Isotope Ratio Mass Spectrometer). Med den kan man bl a göra den typ av isotopmätningar som Bensch och Åkesson har gjort.
- Det här är bara början, försäkrar professor Göran Bengtsson på ekotoxikologiska avdelningen, där utrustningen står. Det finns femton mycket konkreta projekt som olika ekologiska avdelningar nu vill genomföra med IRMS.
- Ett exempel från mitt eget område är att bestämma varifrån utsläpp av miljögifter kommer genom att avläsa deras ”isotopmärkning”. Om man hittar nitrat i grundvattnet vet man i dag inte vad ursprunget kan vara. Nu går det avgöra om det beror på bruk av handelsgödsel, stallgödsel eller kanske på atmosfäriskt nedfall.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2000-05-23