Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2000-08-29
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Malariaparasit hos fågel
spåras med ny teknik

Med modern genteknik har några ekologer vid Lunds universitet undersökt malariaparasiter i fågelblod. Genom att bestämma och jämföra parasiternas DNA-sekvenser får man helt ny kunskap om vilka parasiter olika fågelarter bär på. De första rönen som publiceras i augustinumret av den ansedda Proceedings of the Royal Society tyder på att parasiterna trots sin specialisering kan anpassa sig lättare till nya värdar än man trott. Plötsliga utbrott av malaria kan hota en hel art.

Att fåglar är infekterade av malaria är vanligt. Det gäller även de fågelarter vi har i Sverige. Då brukar fåglarna vara resistenta mot parasiten och visar obetytdliga symptom eller inga symptom alls. Men om parasiten av någon anledning lyckas anpassa sig till en ny värdorganism kan det utlösa en katastrof. På 60- och 70-talet utrotades flera inhemska fågelarter på Hawai; andra decimerades kraftigt. Orsaken var att malariaparasiter som kommit till ön med främmande fåglar infekterade de hawaianska fåglarna.

Lundaekologerna Staffan Bensch , Dennis Hasselquist och Martin Stjernman har tillsammans med några ekologer vid Svenska Lantbruksuniversitetet och ett spanskt universitet i Alicante undersökt förekomsten av malariaparasiterna Plasmodium och Haemoproteus i blodprov tagna på fåglar.

Den traditionella metoden att studera fågelmalaria har varit att stryka ut ett blodprov på objektglaset och undersöka detta genom mikroskop. Då kan man se att enstaka blodkroppar infekterats av parasiterna. Men vilka varianter av parasiterna det rörde sig om var svårt att bestämma. Materialet var litet och innehöll kanske en till två procent infekterade blodkroppar

- I slutet av 80-talet började ekologiska forskare ta blodprov på fåglar för att med DNA-analyser bestämma faderskapet, säger Staffan Bensch. Den alltmer förfinade DNA-tekniken möjliggör i dag mycket avancerade studier som t ex att få fram tillräckligt med parasit-DNA från ett prov som mestadels består av fågel-DNA.

Genom att använda den s k PCR-tekniken kan man nu välja att mångfaldiga vissa DNA-sekvenser, så att det blir möjligt att studera dem.

Man har antagit att parasiterna är mycket specialiserade på sina fågelvärdar. Det är så mycket som ska stämma - insekterna, parasiterna, värdorganismen - att det föreföll rimligt att parasiterna utvecklats i samma takt som värdfågelarterna.

- Men, säger Dennis Hasselquist, våra första resultat visar att samma parasit förmodligen kan uppträda hos mer än en art och att det finns variationer inom en och samma art. Det tyder på att systemet är mindre stabilt än vi trott och att katastrofer som den som inträffade på Hawai kanske inte är så ovanliga.
Bensch och Hasselquist har bl a tittat på lövsångaren. Den nordsvenska lövsångaren bär på en Haemoproteus som tycks vara nära besläktad med en Haemoproteus hos sydsvensk blåmes och talgoxe. Motsvarande parasit hos den sydsvenska lövsångaren liknar en parasit hos den pakistanska bergtaiga-sångaren.

- Det här är ny spännande kunskap och den kan kanske också lära oss något om malaria hos människa. Där förekommer fyra sjukdomsframkallande malariaparasiter. En av dem, Plasmodium falciparum, är dödlig. Varför är det så att vissa malariaparasitarter är kraftigt sjukdomsframkallande och andra bara ger begränsade sjukdomssymptom? Genom att studera fåglar och deras malariaparasiter kan vi nu förstå mer om varför olika malariaparasiter är olika farliga för sin värdart. Och för dessa studier är det centralt att kunna art/typ bestämma blodparasiterna med avseende på deras DNA-sekvenser, något som nu är möjligt, slutar Staffan Bensch.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2000-08-29