Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2001-03-29
Ulrika Oredsson 046-222 70 12
Ulrika.Oredsson@info.lu.se

Tredje gången gillt:
Arbetsgivarjättar går samman

I dag går SAF och Industriförbundet samman och bildar föreningen Svenskt Näringsliv. Jämfört med övriga nordiska länder är Sverige sent ute med att slå samman topporganisationerna för arbetsgivarfrågor och näringspolitiska frågor. Det framgår av en ny studie av arbetsgivarna i Norden som Nordiska Ministerrådet ger ut. För undersökningen av de svenska arbetsgivarna svarar Lundasociologen Anders Kjellberg.

När SAF och Industriförbundet nu går samman är det tredje gången gillt. Redan under 1970-talet gjordes ett misslyckat försök. Vid 90-talets mitt fick man ge upp för andra gången. Sedan dess har allt fler av SAFs arbetsgivarförbund och Industriförbundets branschförbund gått samman. Vidare har behovet ökat av en slagkraftig organisation för att företräda de svenska arbetsgivarna inom EU.

- Under sin 99-åriga existens har SAF gjort flera strategiska helomvändningar, konstaterar Anders Kjellberg, författare av bokens svenska kapitel och docent i sociologi vid Lunds universitet samt forskare vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping. SAF var pådrivande för de centrala avtalsförhandlingarnas genombrott under 1950-talet, men också när de senare avvecklades. Två decennier tidigare - under 1930-talet - verkade SAF för att avskaffa fackliga medlemsomröstningar om avtalen och under 90-talet argumenterade man efter brittisk förebild för ökat medlemsinflytande över beslut om stridsåtgärder. I båda fallen var syftet att förhindra arbetskonflikter. Länge slog SAF vakt om rätten till sympatikonflikter, vilka var en förutsättning för nordiska arbetsgivares favoritvapen, storlockouten. Mot 1900-talets slut efterlyste föreningen förbud mot sympatiåtgärder.

I Norge slog man samman organisationerna för arbetsgivarfrågor och näringspolitiska frågor redan 1989, i Finland 1993. Till skillnad från i Sverige har handeln och de privata servicenäringarna i Norge och Finland dock en egen fristående arbetsgivarförening. SAFs breda medlemssammansättning betyder att den nya föreningen Svenskt Näringsliv representerar en mer långtgående sammanslagning. Samtidigt har svårigheterna att ena de många viljorna medverkat till att förloppet blivit mer utdraget i Sverige.

Den danska arbetsgivarföreningen finns fortfarande, men Danmark har ändå upplevt den största förändringen bland nordiska arbetsgivare. Sedan praktiskt taget alla danska arbetsgivarförbund inom industrin gått samman i en enda organisation, skedde i ett andra steg en fusion med det danska Industriförbundet. Dansk Industri, som bildades 1991, saknar motstycke i övriga nordiska länder.

I flera avseenden råder stora olikheter mellan de nordiska länderna beträffande de fackliga arbetsmetoderna och arbetsgivarnas agerande. I Danmark och Norge förekommer regelmässigt medlemsomröstningar om avtalen. I vissa fall har de utlöst storkonflikter på arbetsmarknaden när de fackliga förhandlarna varit inställda på kompromissuppgörelser, bl a i Norge år 2000. Efter den danska storkonflikten 1998 föreslog Dansk Industri att förhandlarna i framtiden skulle ges fullt mandat att ingå branschavtal och systemet med medlemsomröstningar således avvecklas. Till skillnad från svenska och danska arbetsgivare är deras norska kolleger fortfarande anhängare av centraliserade avtalsförhandlingar. Inte heller i Finland har decentraliseringen gått lika långt som i Sverige och Danmark.

Även arbetsgivarnas organisationsgrad varierar starkt mellan de nordiska länderna. De svenska arbetsgivarorganisationernas medlemsföretag sysselsätter drygt 75 procent av samtliga löntagare inom privat sektor. Motsvarande andel i Finland är 68 procent men i Danmark och Norge endast ca 55 procent.


Ytterligare information om Arbejdsgivere i Norden. En sociologisk analyse af arbejdsgiverorganisering i Norge, Sverige, Finland og Danmark (Nordiska Ministerrådet, 436 sid.) ges av bokens redaktör Carsten Str┐by Jensen (tel +45 35 32 39 44) eller Anders Kjellberg (tel 046-222 88 47, 011-21 89 07; epost anders.kjellberg@soc.lu.se). För det norska kapitlet svarar Torgeir Aarvaag Stokke (tel +47 22 08 86 71) och för det finländska Ari Nieminen (tel +35 80 19 12 26 678).
Boken distribueras via Fritzes (08-690 91 90) eller via Nordiska Ministerrådet (+45-33 96 02 00)


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2001-03-29