Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2001-04-19
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

För valar och sälar
är havet inte blått

Nästan alla däggdjur har gott färgseende. I näthinnan hos människa och några apor finns tre typer av ljuskänsliga tappar som reagerar på blått, grönt eller rött ljus. De flesta andra däggdjur har bara två typer av tappar för blått och grönt ljus. Nu har ett tyskt-svenskt forskningsteam gjort den överraskande upptäckten att valar och sälar bara har grönkänsliga tappar och alltså saknar tappar som reagerar på blått ljus – trots att ljus som tränger ner i klart havsvatten förskjuts mot den blåa delen av spektrum med allt större djup. Det borde ha varit fördelaktigt med blåljuskänsliga tappar. Men valar och sälar ser bara i svart, vitt och grått.

Rönen presenteras i senaste numret av European Journal of Neuroscience av Leo Peich från Max Plank-Institutet för hjärnforskning i Frankfurt, Gčnther Behrmann< från Alfred Wegener-Institutet i Bremen och Ronald Kröger från Zoologiska Institutionen vid Lunds universitet. Artikeln har också kommenterats i Nature. Det tysk-svenska teamet har undersökt 14 arter av valar och sälar som strandat eller dött i djurparker. Med hjälp av antikroppar har man identifierat näthinnans tappar.

Valarnas närmaste landlevande släkting är flodhästen. Sälarna har utvecklats ur landlevande rovdjur och är besläktade med varg, iller och flodutter. Alla dessa släktingar till val och säl har blåljuskänsliga tappar. Det som förbryllar forskarna är att val och säl har förlorat en egenskap som borde vara en fördel för dem när de sökte sig ut på djupet. Även om färgseende är av föga betydelse i en enfärgad blå undervattensvärld skulle blåljuskänsliga tappar ha ökat ögats ljuskänslighet och synfältets kontrast.

Forskargruppen tror att de blåljuskänsliga tapparna förlorades under en period när valarnas och sälarnas förfäder sökte sig ut i kustnära vatten. Sådant vatten grumlas av avfall från jord och växtlighet, avfall som sprider kortvågigt ljus. Man ser bättre i längre våglängder som innehåller mycket litet blått. Förlusten av färgseende gjorde att ögats optiska egenskaper blev enklare och bättre lämpade för seeende i svagt ljus. Dessutom frigjordes hjärnkapacitet för andra sinnesförmögenheter. Många valar orienterar sig med ekolodning, och sälar kan spåra ett byte genom att känna av strömvirvlar i morrhåren. Kanske är det svartvita seendet det pris valar och sälar fått betala för att få tillgång till havets rika födoämnesresurser.

Dr Ronald Kröger kan nås på tel 046-222 05 96 eller e-post: Ronald.Kroger@zool.lu.se
Artikeln om valars och sälar syn återfinns i Euoropean Journal of Neuroscience, Vol 13, sid 1520 - 1528, april 2001. Den finns också i en nätversion:
http://www.blacksci.co.uk/~cgilib/jnlpage.bin?Journal=ejn&File=ejn01308&Page=contents&Type=detail
Natures kommentar finns online:
http://www.nature.com/cgi-taf/DynaPage.taf?file=/nrn/journal/v2/n5/full/nrn0501_pk1_fs.html.


www.nature.com/cgi-taf/DynaPage.taf?file=/nrn/journal/v2/n5/full/nrn0501_pk1_fs.html.
www.blacksci.co.uk/~cgilib/jnlpage.bin?Journal=ejn&File=ejn01308&Page=contents&Type=detail


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2001-04-19