Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2001-12-20
Petra Francke 046-222 03 16
Petra.Francke@info.lu.se

Ny bok om universitetsmiljöer i Lund

Hade arkitekten Hans Westman fått råda hade varken universitetshuset eller UB1 funnits kvar idag. I ett radikalt förslag från 1937 menade han att dessa byggnader skulle rivas och att universitetet skulle ta över södra lasarettsområdet. Detta skulle bebyggas med en öppen skivhus-bebyggelse i en parkliknande omgivning.
Nu blev det inte så mycket med Westmans förslag, men det fångade upp tankarna på att universitetets utbyggnad skulle planläggas på ett systematiskt sätt, något som dittills inte skett.

Detta och mycket mer kan man läsa om i boken Universitetsmiljöer i Lund, som kommit ut i dagarna. Boken skildrar universitetsmiljöns framväxt, utveckling och framtid i nyskriven text och i nytagna bilder. Arkitekten och arkitekturhistorikern Tomas Tägil har skrivit texten och fotografen Jens Lindhe tagit bilderna. Initiativtagare till boken är Bygg-nads-enheten vid Lunds universitet, Akademiska Hus i Lund AB och Statens Fastig-hetsverk, som här gör en gemensam satsning för det snart avslutade arkitekturåret.
I boken belyses arkitekturen och miljöerna, samtidigt som man kan följa universitetets utbyggnad från starten 1668 och framåt. Inledningsvis hade det nya universitetet inga andra lokaler än det gamla kapitelbiblioteket Liberiet, och tvingades därför även använda domkyrkans kor och diverse kapell i grannskapet som undervisnings-lokaler. Lokalproblemet fick sin lösning när Lundagårdshuset (även kallat Kungshuset) tillföll universitetet 1688. Under nära 150 år rymdes nästan all verksamhet i detta enda hus.
På 1800-talet började lokalsituationen åter bli akut. 1845 stod den första specialbyggda institu-tions-byggnaden klar vid Sandgatans slut för de kemiska, fysiska och zoologiska institutionerna. Byggnaden byttes dock snabbt mot nuvarande Historiska museet, som kyrkan hade byggt som biskops---bostad, men som biskopen tyckte var för stor. Under resten av 1800-talet fortsatte universitetet att bygga nya institutioner på lediga tomter i staden, huvudsakligen norr om Lundagård.
Idag breder universitetet ut sig längs axeln Sandgatan - Helgonabacken - Sölvegatan. Det är egentligen en tillfällighet, eftersom utbyggnaden länge inte följde någon uppgjord plan. 1937 tog dock Kungl. Byggnadsstyrelsen över byggherrerollen från universitetet och byggandet blev en statlig, centralt reglerad uppgift. 1948 kom den första generalplanen för universitetsområdet, som i stort lade fast ramarna för hur universitetsområdet ser ut idag.
Under efterkrigstiden har universitetet brett ut sig alltmer i norr, i synnerhet sedan LTH byggdes upp i all hast på 1960-talet. Efter LTH blev den stora byggnadsuppgiften att ta över Södra lasaretts--området, något som man talat om sedan 30-talet. Detta bestod av en brokig samling byggnader som universitetet i stort sett behöll, eftersom det var billigare att bygga om än att bygga nytt.
Universitetets byggnader låg nu insprängda i staden som en kil. Under 1970-talet påbörjades den förtätning av universitetsområdet som fortfarande pågår.
1993 tog Akademiska Hus över förvaltningen av merparten av universitetets byggnader. Inom universitetet ersattes den tidigare Byggnadsbyrån av Byggnadsenheten, som nu har universitetets fulla lokalförsörjningsansvar och fungerar som beställare av lokaler av Akademiska Hus eller någon annan byggherre.
Universitetsmiljöer i Lund (ISBN 91-631-1870-X) finns nu tillgänglig i Lunds boklådor.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2001-12-20