Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2002-04-03
Solveig Ståhl 046-222 70 16
Solveig.Stahl@info.lu.se

Ny doktorsavhandling:
Spädbarnskolik – temperament eller magknip?

Var tionde baby i Sverige får spädbarnskolik. Men trots timmar av otröstligt skrikande om dygnet så utvecklas barnet ändå normalt. Utvakade och bekymrade föräldrar får många råd men någon effektiv och ofarlig kur som hjälper alla kolikbarn finns inte. Och man vet ännu inte så mycket om orsaken, berättar distriktsläkaren Catarina Canivet. Hon har forskat om spädbarnskolik och lägger nu fram en doktorsavhandling i ämnet vid Lunds universitet.

Spädbarnskolik börjar oftast när barnet är ett par veckor gammalt - och senare ändå om barnet har fötts för tidigt. Det är värst vid ca 6 veckor och blir sen gradvis bättre. Föräldrar tröstas med att åkomman upphör när barnet är mellan 3 och 4 månader.
Vad är skillnaden mellan vanligt babygnäll och kolik?
Catarina Canivet berättar att en beskrivning av spädbarnskolik som blivit klassisk gjordes av en amerikansk barnläkare, Wessel, redan för femtio år sedan. Om barnet skriker minst tre timmar om dagen, minst tre dagar i veckan, men är friskt för övrigt, växer och utvecklas normalt - då handlar det om kolik.
- Troligen är spädbarnskolik flera olika tillstånd. En grupp är de barn som blir helt friska när all komjölk tas bort ur kosten. För en annan liten grupp är orsaken en störd relation mellan mor och barn. Men för den största gruppen är dock orsaken ännu okänd.

Kartlagt skrikvanor
Catarina Canivet har undersökt förekomsten av spädbarnskolik och om stress under graviditeten och mammans attityd till spädbarnets behov av kropps-kontakt har betydelse för uppkomsten av kolik. Hon har kartlagt barnens skrikvanor och hur föräldrarna agerade. I en senare studie har hon sett om det fanns några skillnader mellan kolikbarn och icke kolikbarn vid fyra års ålder.
Våren 1994 kontaktades alla mammor i Lund-Orups sjukvårdsdistrikt som hade fött friska fullgångna barn, och kolikförekomsten bestämdes. 376 mödrar deltog (92 procent av de tillfrågade). Fyra år senare gjordes en uppföljningsundersökning.
I nästa undersökning kontaktades alla gravida kvinnor i samma område och svarade på frågor om psykosociala faktorer och om de var oroliga och stressade. När barnen var fem veckor gamla intervjuades de 1628 deltagande mödrarna om sina barns skrikvanor. En del av dem ombads att beskriva dessa, och vad de själva gjorde med barnen, i en dagbok.
- Ungefär tio procent av barnen hade spädbarnskolik enligt telefonintervjuerna. Enligt dagböckerna var det dock många barn som skrek mindre än mammorna hade trott. Mödrarna reagerade också väldigt olika på sina barns skrikande. Vissa tyckte det var jobbigt även om deras barn inte hade riktig Wessel-kolik, men över hälften av de mammor vars barn skrek allra mest tyckte inte att skrikandet var något problem, berättar Catarina Canivet.
Den fysiska kontakten tycks spela en viss roll. I intervjuerna under graviditeten tillfrågades mammorna om de trodde att spädbarn kunde skämmas bort om de fick för mycket kroppskontakt. Barn till mammor som bejakat detta löpte större risk att få kolik.
I studien om riskfaktorer fann Catarina Canivet komplicerade samband. Kvinnor med krävande och självständigt arbete fick kolikbarn i högre grad.
- Det är svårt att förklara men det är möjligt att dessa kvinnor har svårare att släppa tanken på sina arbeten och att det blir ett spänningsförhållande som påverkar barnen, kanske redan i moderlivet, säger Catarina Canivet.
Det är lättare att förstå att riktigt unga mödrar och de som hade en ökad tendens att känna ängslan och oro också fick kolikbarn i högre grad.

Komjölksfri diet
Vad kan en tröttkörd mamma göra för att minska sin babys hojtande?
- Det kan vara värt att pröva om barnet är känsligt för komjölk. Men rådet att "vara försiktig "med komjölk är meningslöst. Mamman måste hålla en strikt komjölksfri diet under någon vecka och gå efter en lista med tillåtna livsmedel. Om det har effekt bör hon fortsätta med den dieten och kompensera med kalktillskott - och om babyn istället fortsätter skrika kan hon gå tillbaka till vanlig kost.
- Spädbarn kan absolut inte bli bortskämda av kroppskontakt. Och även om det inte är vetenskapligt bevisat att barnet blir lugnare av att bäras så har många föräldrar erfarit att det hjälper, säger Catarina Canivet.
När barnen följdes upp med en undersökning vid fyra års ålder fanns det i stort sett inga skillnader mellan de fd kolikbarnen och de övriga. Utom i temperamentet
- De barn som haft kolik visade negativa känslor i högre grad. De grät oftare och hade lättare att bli riktigt arga. Det kallas negativ emotionalitet och de som forskar om temperament menar att det finns ärftliga inslag i denna benägenhet. Spädbarnskoliken var kanske hos vissa barn ett av de första uttrycken för negativ emotionalitet, säger Catarina Canivet. Andra undersökningar har dock gett resultat som delvis pekar i en annan riktning, så hon vill inte dra några säkra slutsatser av fyndet.

Positivt med ”vivacitą
Spädbarnskolik är inget känt begrepp i kulturer där mödrarna har ständig kroppskontakt med sina barn. Och man behöver inte åka längre än till Italien för att hitta ett annat reaktionsmönster.
- Enligt en kolikforskare i Italien tycker inte mödrarna där att skrikiga barn är något problem. Tvärtom - de ser det som ett uttryck för att barnen har "vivacitą", det vill säga de är starka och livliga och det är bara positivt.

Mer information finns på nätet under adress
http://www.lub.lu.se/cgi-bin/show_diss.pl?db=global&fname=med_654.html

Catarina Canivet disputerar den 18 april I Jubileumsaulan på Univeritetsjukhuset MAS I Malmö.



Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2002-04-03