Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2002-05-22
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Söndermalt JAS-plan lärde
oss mera om återvinning



Kommer ni ihåg JAS-planet som under en uppvisning störtade på Långholmen för snart tio år sedan? Vraket har faktiskt gjort sitt i vetenskapens tjänst. Dess kolfiberdelar maldes ner i plastkvarnar på LTH, Lunds Tekniska högskola; syftet var att utveckla metoder för att göra plaståtervinning så effektiv och lönsam som möjligt. Nu presenteras resultaten av detta forskningsprojekt i en doktorsavhandling.

Det är Toni Reftman vid Institutionen för maskinteknologi som disputerar på hur man på ett optimalt sätt ska återvinna polymerer dvs plast - ett komplicerat problem eftersom det finns många olika sorters plaster.

- Men det spelar ingen roll om det är kolfiber från ett JAS-plan eller polyeten från en plastpåse. Materialet mals ner till kulor, remsor eller pulver i samma sorts plastkvarn. Utrustningen har inte ändrats mycket på de senaste trettio åren, säger Toni Reftman och fortsätter:

- Därför har det uppstått ett kritiskt läge när producentansvaret utvidgas till omfatta allt fler plastprodukter. På några få år har listan av produkter som måste omhändertas för återvinning utvidgats med plastdekaler i bilar, elektriska produkter och mycket annat. Återvinningsbranschen har inte hunnit anpassa sig till det och därför växer berget av plastavfall.

Totalt produceras inom EU nu 30 miljoner ton plast om året. Cirka hälften av det skall enligt gällande förordningar och bestämmelser återvinnas. Som exempel nämner Toni Reftman att på varje bil finns det ca 100 kg återvinningsbar plast. Tio miljoner bilar skrotas om året inom EU. Enbart detta motsvarar en miljon ton plast.

- Det är svårt att göra sig en föreställning om vad dessa stora tal egentligen betyder, funderar Toni Reftman. Man kan belysa det med följande tankeexperiment. Anta att vi inte gör något åt de femton miljoner ton som ska återvinnas varje år. På 40 år skulle detta plastavfall fylla en yta lika stor som Danmark till en höjd av en decimeter! Det är uppenbart att vi inte heller skulle kunna tackla problemet genom att gräva ner plastenÉ

I stället måste man undersöka plastens ÓgranulerbarhetÓ, dvs dess förmåga till sönderdelning, och anpassa sin utrustning och sina metoder till detta. Och det måste ske på ett sätt som tar hänsyn till tekniken, de ekonomiska aspekterna och miljön. Exempelvis måste den nermalda plasten ha en kvalitet som gör den lämplig att återvinna och kunna erbjudas till ett konkurrenskraftigt pris.

Toni Reftman har utvecklat ett system för att göra detta. Han har också utvecklat en praktisk testmetod varigenom man snabbt kan få ett mått på granulerbarheten.

- Problemet är ju att det finns så många sorters plaster. Men nu finns det också ett väl fungerande system för att ta hand om ett antal av de vanligaste plasterna, säger Reftman.

Toni Reftman disputerar fredagen den 24 maj. Hans doktorsavhandling heter Granulerbarhet och återvinning av polylemerer. Toni Reftman har tel 046-222 85 16 eller 0709-75 22 25, e-post Toni.Reftman@mtov.lth.se



Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2002-05-22