Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2004-02-26
Ingela Björck 046-222 76 46
Ingela.Bjorck@info.lu.se

Lantadel i träbyggnader med torvtak

När det handlar om adeln på 1600-talet, så tänker man oftast på de stora, rika familjerna som satt i riksrådet och påverkade Sveriges politik. Men de utgjorde bara en liten del av adeln – det fanns många fler adelsfamiljer som levde under enkla omständigheter och verkade främst på det lokala planet. Om dem skriver historikern Peter Ullgren i en avhandling från Lunds universitet.

- Det var kanske ett 30-tal släkter som tillhörde den översta aristokratin. Deras slott och stora stenhus står fortfarande kvar och dominerar därför bilden för oss. Men de var i själva verket en ovanlig syn på 1600-talet, säger Peter Ullgren.

Enkla säteribyggnader av trä, som inte alltid bestrukna med rödfärg och kanske till och med hade torvtak, var mycket vanligare. Bara i Östergötland, Skåne, Småland, Uppland och Södermanland fanns över 1800 sådana säterier vid 1680-talets början.

Peter Ullgren har jämfört tre adelssläkter: Barnekow från Vittskövle i Skåne, Lillie från Löfstad utanför Norrköping och Drake af Hagelsrum från Österbymo i södra Östergötland. Av dem representerar de två första den högsta aristokratin, mer intresserad av vad som hände på riksnivå än av trakten kring sitt gods, medan släkten Drake representerar den lantadel som var lokalt förankrad.

Skillnaderna syns bland annat i deras kyrkor. Både Barnekows och Lillies gravar är praktfulla, guldglänsande och påkostade, och markerar på så sätt distansen till det enkla folket. Drakes gravkor är enklare, både av ekonomiska skäl, på grund av en religiös fromhet och asketism, och för att familjen Drake inte kände samma behov av att avskärma sig från sitt sockenfolk.

Släktens huvudman Magnus Drake stod också många gånger fadder åt underlydande bönders barn. Han lät döpa sina egna barn i sockenkyrkan och skrev brev i olika ärenden till bönderna, något som Barnekows och Lillies aldrig skulle kunnat tänka sig. De höll sina dop och bröllop i avskildhet på godset, och delegerade sin makt till mellanhänder eftersom de inte intresserade sig för de lokala sammanhangen.

- Det som fascinerat mig med släkten Drake är också hur viktiga de religiösa idealen var för dem. I deras livssyn var kanske det religiösa mer styrande än ståndstänkandet, menar Peter Ullgren.

Han ser Magnus Drakes ledarstil som modern: ett karismatiskt personbundet ledarskap och en elit som på ett naturligt sätt förankrade makten ute bland folket. Den här typen av lantadel, med namn som Rääf, Bagge, Rosenstråle, Armsköld och Ulfsparre, var den absolut vanligaste godsadeln i Östergötland och norra Småland under 1600-talet.

Efter disputationen tänker Peter Ullgren gå vidare med två bokprojekt: en bok om döden inom lantadeln avspegladi kistor, gravkor etc, samt en bok om herrgårdsspöken. De senare har han stött på när han läst gamla brev i samband med avhandlingsarbetet, och de ska nu få sin särskilda uppmärksamhet.

Avhandlingen heter Lantadel. Adliga godsägare i Östergötland och Skåne vid 1600-talets slut. En sammanfattning finns på http://www.lub.lu.se/cgi-bin/show_diss.pl?db=global&fname=hum_293.html. Peter Ullgren disputerar den 28.2 och träffas på tel 046-222 32 74 eller peter.ullgren@hist.


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2004-02-26