Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2004-03-31
Göran Frankel 046-222 94 58
Goran.Frankel@info.lu.se

Snäcka hotar asiatiska våtmarker



Av en affärsidé blev det en ekologisk katastrof. 1980 började en växtätande snäcka sprida sig på Taiwan i risfält, bevattningskanaler och våtmarker. Den åt allt i sin väg och hade på fem år hunnit etablera sig i Japan, Kina och Filippinerna. Sedan dess har den spritt sig till Sydostasien, norra Australien, Hawai och södra USA. Snäckan har förött risodlingar Nu visar ny forskning att också våtmarkerna – som i Asien är ”den fattiges skafferi”– har drabbats.
- Det är hög tid att världen reagerar, säger limnologen Nils O L Carlsson vid Lunds universitet som har undersökt snäckans härjningar i våtmarkerna i Thailand och Laos.

1980 förde några affärsmän ett okänt antal av den sydamerikanska vattensnäckan Pomacea canaliculata till Taiwan. Där skulle den köttiga, sju till åtta centimeter stora snäckan odlas i dammar och säljas som en delikatess på livsmedelsmarknader i Asien och Europa. Det var en felspekulation; snäckan uppskattades inte som föda. I Europa stoppades importen dessutom av hälsovårdsmyndigheterna, sedan man upptäckt att den kunde vara bärare av en farlig parasit som angriper centrala nervsystemet.

Men katastrofen var redan ett faktum. Snäckan kommer från södra Brasilien och Argentina, där djuret under de relativt kalla vintrarna står stilla i sin utveckling. Men i det varma jämna klimatet i Asien blev tillväxten explosiv.

- En snäcka lägger cirka 300 ägg i veckan. I våtmarkerna kan avätna plantor och buskar var täckta med en skär massa av ägg - kanske 100 000 ägg på en enda buske, säger Nils Carlsson och fortsätter:
- När snäckan attackerade risodlingar svarade odlarna med kraftiga bekämpningsmedel. Därför blev snäckkatastrofen också en giftkatastrof. Men ironiskt nog har det varit tyst om snäckans härjningar i de naturliga våtmarkerna. Där ansågs den inte ställa till ekonomisk skada.

- Men våtmarkerna är väldigt viktiga både för djur och för de fattiga människorna som står utanför det ekonomiska systemet. För människorna är dessa marker viktiga livsmedelsreserver. De tar sitt dricksvatten där och fångar inte bara småfisk och krabbor utan använder även växter som mat, byggnadsmaterial och djurfoder. När snäckorna äter upp växterna förvandlas dessa produktiva våtmarker till övergödda, algblommande pölar.

Nils Carlsson har undersökt vad det är som händer med de snäckinvaderade våtmarkerna. När växterna äts upp frigörs näringsämnen som växterna tagit upp och mer ljus når ner i vattnet. Detta leder till att växtplankton får fritt spelrum. Det allt näringsrikare vattnet tätnar till en tjock , synlig biomassa som hindrar växterna från att komma tillbaka. Dessutom minskar djurlivet när det inte längre finns växter som skydd för yngel och romläggning.

- Många fattiga har också börjat äta snäckorna. Jag har försökt informera människor om riskerna med detta. Snäckorna måste tillagas mycket väl så att man dödar eventuella parasiter, säger Nils Carlsson.

Nils Carlsson har gjort en inventering som visar att de angripna våtmarkerna kan innehålla tio snäckor per kvadratmeter. Lika stor täthet har konstaterats i risfälten.
- Man ser många människor med såriga fötter. Snäckskalen ligger tätt och man skär sig på dem när man arbetar barfota i risodlingarna. Risken för infektioner och parasitsjukdomar ökar, konstaterar Nils Carlsson.

Carlsson har också undersökt vilka naturliga fiender snäckorna har. Försök i Laos visade att det finns minst fyra fiskarter, en sköldpadda och en sötvattenskrabba som äter snäckorna. Att dessa inte har någon märkbar effekt på snäckans framfart kan bero på ett högt fiske- och jakttryck.
- Fler och utförligare studier kan visa att det finns goda skäl att bevara biodiversiteten i Sydostasien. Det är bättre om man kan bekämpa snäckorna med dess naturliga fiender än med giftanvändning, menar Nils Carlsson.



Nils O L Carlsson disputerar den16 april på sin doktorsavhandling Invading Herbivory. Effects of the Golden Apple Snail (Pomacea canaliculata) in Asian wetlands. För ytterligare information nås Nils Carlsson på tel 046-222 83 71 eller 040-44 66 16, eller på e-post Nils.Carlsson@limnol.lu.se. Nils Carlsson har f ö bra bilder på såväl snäckan som de stora skära äggkolonierna.




Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2004-03-31