Pressmeddelande från Informationsenheten, Lunds universitet,  2004-06-09
Ulrika Oredsson 046-222 70 28
Ulrika.Oredsson@info.lu.se

Att sätta fattiga i arbete

Socialbidragstagare ska hållas sysselsatta, inte ligga på sofflocket och lyfta bidrag. Det är den allmänna policyn vid landets socialförvaltningar. Men vad har aktiveringsprogrammen för effekt när det gäller att få ut bidragstagarna på den ordinarie arbetsmarknaden?
– Mycket liten eller ingen i alls i de flesta fall, hävdar Anders Giertz som i dagarna disputerar i socialt arbete vid Lunds universitet. Han har bland annat utvärderat ett aktiveringsprogram i Malmö stad.

På 80-talet sågs socialbidraget nästan som en medborgarlön. Det var mest missbrukare och ungdomar med sociala problem som ansågs behöva social träning genom olika åtgärder. Det fanns till och med långt gångna planer på att socialförvaltningarna skulle sluta ägna sig åt ekonomisk hantering. Istället skulle det gå att ansöka om ett socialförsäkringstillägg via försäkringskassan.
Under 90-talet ökade antalet socialbidragstagare markant och allt fler av dem var människor som aldrig fått in en fot på arbetsmarknaden. I samma veva ändrades socialpolitiken och inslagen av aktivering och kontroll ökade.
- Det finns två grundtankar bakom aktiveringsprogrammen, säger Anders Giertz. Dels finns den moraliska aspekten. Man ska visa sin goda vilja. Dels finns integrationsaspekten där man genom aktiveringen vill hjälpa bidragstagaren in på arbetsmarknaden.
Aktiveringsprogrammen handlar ofta om lågbudgetsatsningar från kommunernas sida. Jobbsökarlokaler är vanliga inslag. I extrema fall har man krävt att socialbidragstagaren ska söka jobb åtta timmar om dagen för att vara berättigad till bidrag.
Anders Giertz har studerat ett aktiveringsprogram i Malmö under början av 90-talet. Det gick bland annat ut på att kontakterna med socialarbetare och andra myndigheter skulle intensifieras och bidragstagaren skulle söka jobb under flera timmar om dagen.
Åtgärderna gav mycket lite eller inga resultat alls i form av sänkta bidragskostnader.
- Jag tror att aktiveringsprogram ibland kan ha rakt motsatt effekt på socialbidragstagaren, säger Anders Giertz. Vem som helst kan få dåligt självförtroende av att söka hundratals jobb utan att få napp.
Idag har de mest extrema exemplen på aktiveringsprogram rensats bort, men fortfarande är det arbete mot bidrag som gäller.
Anders Giertz hoppas att hans forskning ska leda till bättre förståelse för de problem som finns när det gäller att få ut bidragstagarna på arbetsmarknaden.
- Vi behöver mer kunskap om högkvalitativa program och om hur de kan kopplas till arbetsmarknaden så att de blir effektiva, säger han. Aktiveringsprogrammen blir mer ett sätt att hantera problemen än att lösa dem, men det som behövs är fler arbeten och en minskad segregation i boendet.
Dessutom anser Anders Giertz att socialförsäkringarna måste förändras så att fler kan kvalificera sig till A-kassa.
- De som får socialbidrag känner sig ofta utpekade av samhället. Jag tror att A-kassa istället för socialbidrag skulle motverka känslan av utsatthet och underlätta för integrationen på arbetsmarknaden.


Anders Giertz disputerar med sin avhandling Making the poor work fredagen den 11 juni
kl 10.15 i Edebalksalen, Socialhögskolan, Bredgatan 26, Lund
Han nås på följande telefonnummer: 0470 - 70 83 65, 040-23 36 51, 070 - 377 60 97


Pressmeddelanden, index | Informationsenhetens hemsida | Lunds universitets hemsida
webmaster@info.lu.se
2004-06-09