Lunds universitets åtgärdsprogram mot könsrelaterade och sexuella trakasserier

Inledning

Detta åtgärdsprogram vänder sig till alla anställda och studenter vid Lunds universitet och ingår i Lunds universitets jämställdhetspolicy, som innebär att all verksamhet ska bygga på demokratiska värderingar, öppenhet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Ett positivt förhållningssätt och en uttalad vilja att främja den kraft som ligger i att kvinnor och män arbetar tillsammans jämbördigt och med ömsesidig respekt och uppskattning är målet.

Arbetsgivaren ska verka för att inte någon anställd eller student utsätts för könsrelaterade eller sexuella trakasserier.

Vad är könsrelaterade och sexuella trakasserier?

Särbehandling kan vara både negativ (könskränkning) och positiv (favorisering). Könskränkningar omfattar dels oönskade beteenden, som har samband med en persons könstillhörighet, dels oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur, vilka kränker den utsattes integritet i arbetet/studierna och skapar en främmande, fientlig eller förnedrande miljö.

 Enligt aktuell svensk lagstiftning omfattar sexuella trakasserier sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagaren eller studentens integritet i arbetet eller högskolestudierna (Se bilaga 1, jämställdhetslagen 6 §, vad gäller anställda och bilaga 2, högskoleförordningen 1 kap 9 § och bilaga 3, lag om likabehandling av studenter 2001:1286). I EG-rätten skiljer man numera på trakasserier som har samband med en persons könstillhörighet och sexuella trakasserier, som avser beteende av sexuell natur (Se bilaga 4, artikel 2.2 Direktiv 2002/73/EG om ändring av likabehandlingsdirektivet).

 Könskränkningar innefattar två slags handlingar:

1)      handlingar som är ovälkomna och grundade på kön (könsrelaterade trakasserier).

2)      handlingar som är ovälkomna och av sexuell natur (sexuella trakasserier).

 Att trakassera någon innebär ofta att medvetet och avsiktligt utsätta någon för fortlöpande obehag. Det sker dock åtskilligt på våra arbetsplatser som enligt jämställdhetslagen ska räknas som  trakasserier, men där den som utför handlingen inte alls har en medveten avsikt att trakassera utan bara ”vill vara trevlig”, kanske söker kontakt. Om den som utsätts för handlingen känner sig, eller har anledning att känna sig, kränkt är det ändå trakasserier. Det är också den som anser sig vara kränkt, som i hög grad avgör om vidare åtgärder ska vidtas. Vad som är trakasserier är alltså subjektivt.

Både kvinnor och män kan trakassera och trakasseras, men det är mest vanligt att kvinnor trakasseras av män. Det beror framförallt på att män oftare än kvinnor är i maktposition.

 Könsrelaterade trakasserier kan vara:

• att handlingar och yttranden ignoreras
• att bli utfrusen
• att bli osynliggjord
• att bli förlöjligad
• att undanhållas information
• att motarbetas i arbete, studier eller forskningsarbete

 Sexuella trakasserier kan vara:

• kommentarer med sexuell innebörd
• sexuella skämt
• fysisk beröring
• irrelevanta kommentarer om utseende och privatliv
• förfrågan (krav) på sexuella tjänster i utbyte mot belöning
• uttalad fråga om sexuellt umgänge och påföljande repressalier

Hur förebygger man könskränkande handlingar och beteenden?

De bästa förutsättningarna för att uppnå ett gott arbetsklimat och fungerande normer får man när arbetsledningen  genom sitt eget förhållningssätt skapar en pålitlig grund för öppen, ömsesidig kommunikation och en ärlig vilja till problemlösning.

Bakgrunden till kränkande särbehandling kan till exempel vara brister i organisationen av arbetet, det interna informationssystemet eller i ledningen av arbetet, för hög eller för låg arbetsbelastning eller kravnivå, brister i personalpolititik eller i förhållningssätt till de anställda. Det kan också finnas orsaker till kränkande särbehandling beroende på enskilda personers val av agerande. För tydlighetens skull bör nämnas att tillfälliga meningsmotsättningar, konflikter och problem i samarbetsrelationerna i allmänhet bör ses som normala företeelser. Detta förutsätter naturligtvis att de ömsesidiga förhållningssätten och handlingarna i samband med problemen inte syftar till att skada eller medvetet kränka någon person.

Vad kan du som arbetsledare göra?

Det är arbetsledningen, det vill säga prefekten eller motsvarande, som har ansvar att förebygga och förhindra att någon medarbetare eller student utsätts för könsrelaterade eller sexuella trakasserier. Många gånger behövs träning i ”det svåra samtalet”, eftersom det är av yttersta vikt att arbetsledningen tidigt vågar ta tag i problemet, om det uppstår.

JämO anser att arbetsgivaren bör formulera en policyförklaring som uttryckligen slår fast att alla anställda har rätt att bli behandlade med respekt för sin personliga integritet, att könkränkande trakasserier inte kommer att tolereras och att alla anställda har rätt att framföra klagomål om trakasserier.

Vid sidan om denna policyförklaring ska det också, på varje institution anges vem man kan vända sig till om det inträffar trakasserier samt vilka sanktioner som är att vänta om trakasserier uppstår och inte kan hävas med hjälp av kommunikation.

Det krävs att ledningen i sin personalpolicy gör klart att könskränkningar inte tolereras.

Detta kan ske på följande sätt: 

Motverka! - genom att förmedla kunskap om och insikt i ett etiskt riktigt förhållningsätt
Upptäck! - genom att vara lyhörd för att könskränkningar kan förekomma
Agera! - genom att handla i enlighet med de riktlinjer, som läggs fast genom detta åtgärdsprogram.  

Hur agerar man?

Det finns skilda regelverk för anställda och studenter. Vad gäller allmänna/övergripande förklaringar/definitioner gäller detta dokument både anställda och studenter.

När det gäller den formella handläggningen handlar detta dokument om de anställda. När det gäller studenter hänvisas till Lunds universitets handlingsplan för likabehandling av studenter.

Vad kan du som anser dig vara utsatt göra?

Det är inte möjligt att exakt ange på vilket sätt den utsatte skall visa att motpartens handlande och beteende inte är önskvärt. Om det är möjligt är det en fördel om den drabbade gör klart för motparten att beteendet inte kan accepteras. Detta kan ske muntligen eller skriftligen till motparten eller  till någon förtroendeperson på arbetsplatsen.

Om den informella handläggningen inte hjälper ska formella åtgärder vidas mot den som trakasserar. Anmälan sker till prefekten eller motsvarande. Om prefekten är den som kränker sker anmälan till fakultetens dekan.

Vad bör du som medmänniska göra?

Var inte passiv! Markera och ta avstånd genom att tydligt påtala att det kränkande beteendet är olämpligt. Visa respekt och ansvar genom att ge stöd till den som blir utsatt. Detta kan t ex ske genom samtal och att du framhåller ditt avståndstagande till det olämpliga beteendet. Du kan också prata med prefekten/motsvarande, som har skyldighet att agera i frågor om kränkande särbehandling.

Vad ska du som arbetsledare göra?

Om kränkande särbehandling har inträffat bör du omedelbart erbjuda hjälp och stöd. Alla – och framför allt den drabbade – måste få komma till tals och redogöra för sin syn. Den drabbade måste själv få avgöra vilket stöd han eller hon behöver och vem som ska ge det.

Vid kännedom om trakasserier ska omständigheterna utredas och eventuella åtgärder vidtas. Den som är utsatt ska få erforderligt stöd och varje ärende ska hanteras skyndsamt.

Den som anmälan riktar sig emot ska upplysas om anklagelserna så att vederbörande kan bemöta dessa. (se bilaga 1, jämställdhetslagen 22 § a). 

Trakasserier är ett av de känsligaste problemen som kan uppstå på en arbetsplats.

Det är viktigt för alla berörda att trakasserierna upphör så snabbt och smidigt som möjligt. Till exempel rekommenderas: 

       Konfidentiellt samtal med den som anser sig vara utsatt

       Konfidentiellt samtal med den som anses ha trakasserat

       Översyn av stöd och hjälpåtgärder

       Tillsägelse mm (se anställningsskyddslagen)

 Om det bedöms som tillräckligt med tanke på omständigheterna och den kränktes önskemål rekommenderas en informell handläggning. Alla parter måste emellertid ha klart för sig att en informell handläggning kan leda till en formell anmälan.

Låt bägge parter berätta sin version om vad som hänt. Var noga med att visa respekt för bägge parter – men ta tydligt avstånd från kränkande beteende av olika slag.

Rådgivning till den kränkte innefattar förutom psykologiskt stöd även diskussion om aktiva åtgärder. Uppföljningssamtal med både den som utsatts och den som utsätter kan ske och rekommenderas.

 Om en informell handläggning inte hjälper eller om de kränkande handlingarna är av allvarligare karaktär krävs en formell anmälan.

 Välj det formella förfarandet om det finns en anmälan (muntlig eller skriftlig) eller om ett informellt förfarande bedöms som otillräckligt.

Vart vänder du dig för att få råd och stöd?

Du som är drabbad har rätt att omedelbart få hjälp och stöd. Du måste själv avgöra vilket stöd du behöver och vem som ska ge det.

Kom ihåg att Företagshälsovård, Studenthälsan och Personalenheten ger stöd och hjälp när Du utsätts. Som stöd och samtalspartner kan även dessa fungera: Studentpräster, Doktorandombudsmannen, Lunds doktorandkår och TLTH, Personalorganisationer (SACO, SEKO, TCO).

Ansvar för att åtgärder vidtas och följs upp åvilar din prefekt/motsvarande.

Vad gör Lunds universitet?

Företrädare för Företagshälsovården, tel 046-222 32 80, Studenthälsan, tel 046-222 43 77, Personalenheten, tel 046-222 94 71 och Lunds doktorandkår har viktiga roller för att förebygga  trakasserier och ge stöd och hjälp åt den som utsatts för sexuell eller annan könsrelaterad kränkning. Ansvariga personer inom dessa organisationer behandlar ärenden konfidentiellt, är lätta att nå och har kunskap om universitetets verksamhet.

Vid Lunds universitet ges via seminarier och utbildningsdagar särskild kunskap till prefekter eller motsvarande, övriga anställda och studenter om hur vi aktivt motverkar och upptäcker förekomst av sexuella trakasserier och andra former av kränkningar. En särskild Åtgärdsgrupp har skapats vid Lunds universitet, med representanter från olika fakulteter, Personalenheten och Lunds doktorandkår. Åtgärdsgruppen bistår med råd och stöd samt medverkar vid seminarier och utbildningar i syfte att motverka förekomst av sexuella trakasserier och andra former av könskränkningar. Gruppen nås via Personalenheten,  tel 046-222 9471. 

Senast uppdaterad: 2003-08-14